November 21, 2007 09:14 pm

Jag höll precis på att skriva 2006, och det är precis som om det här året precis börjat även fast jag börjar inse att det snart är slut…

Dans - frigörning och frihet! Det är bland det bästa som finns. Och danskvällarna - jag kommer hem och när jag väl sjunkit ner kommer jag inte upp, med undantag för kvällsfikat eller för en flytt till sängen. Alla ambitioner jag hade om att ikväll göra klart de saker jag inte hann med i eftermiddags slutar som, just det, ambitioner, tankar. Jag tappar helt styrfart, men det skönt med åtminstone en sån här kväll i veckan.

Chokladtryffel, tänk ischoklad eller knäck, Alladinasken och nötterna, pepparkakor med ädelost… Julmaten och alla nyskapande recept börjar krypa fram och med den kommer inspirationen hos mig. Samtidigt har jag insett att jag på något vis får lov att begränsa mig. Om vi skulle ha allt jag vill så skulle vi få lov att börja med julbordet en vecka i förväg. Är en någorlunda stressfri jul något som är möjligt? Jag skulle väldigt gärna vilja hoppas det, för så mycket av stämmningen förtas av stressen.

Fyra veckor, och för varje vecka som går så känns det som om än fler lektioner faller bort. En lektion på fredag och sedan simning, men inte mig emot. Och på fredag infaller även årets adventskaffe. På lördag kommer systrarna plus Erika hit för Lasse-konsert och på söndag åker vi tåg vid halv tio. Det går i ett.

November 15, 2007 08:25 pm

Som Mathilda sa att hon känt igår, likandant tror jag att jag kände på väg hem från bussen ikväll. Jag kan ju inte veta exakt hur hon kände men jag tror det var lite samma grej. Jag kom på mig själv med att storle och småstudsa. Livet är underbart, och fantastiskt! Fika och mycket prat med Maria ledde till en senare buss hem och det hade jag inget som helst emot. Känslan av avslappning och frihet, att känna att det inte gör något om jag kommer hem en timme senare än beräknat.. Vi gav varandra födelsedagspresenter (!), men med snö och nyuppsatt ljusbelysning utanför kändes det mer som julklappsöppning.

Ikeamagazine-inspiration och genast är ge-mig-en-egen-etta-att-inreda-begäret här igen. Allra helst nu, när snön ligger utanför och filtar finns innanför.

Idrottslektionernas bollsporter fascinerar mig alltid lika mycket, jag blir alltid så positivt överraskad. Jag tror det beror på atmosfären.

Jag kämpar med splittringen inför ett eventuellt byxköp. Jag vet att det mest bara är ett påhittat behov och egentligen så har jag bestämt mig för att jag har nog med kläder för en tid framöver. Jag hoppas det beslutet vill stå fast, trots att dessa svarta byxor är mycket mjuka och lena. Det låter patetiskt, men ställningstagandet hör ihop med den nya livsfilosofi som jag håller på att utarbeta.

November 11, 2007 09:42 pm

Tionde november och vi var i Hellquists kök och värmde glögg och knaprade mandlar och russin, avverkade pepparkaka efter pepparkaka, bakade lussekatter och lyssnade på julskivor. Vi sadlade om till pizzabagare och drack julmust. Tog en promenad i ett lätt snöfall och pratade allvar. När kvällen var på riktigt satt vi i soffan och sjöng lugna hits med Mathilda ackomangerandes på pianot. Vad jag älskar såna stunder! Tillslut, då sex tjejer, tittade vi på film, drack te och åt lussekatter. Och hela kvällen tog vi fina kort.

Dagens städvisdom:
- Det viktigaste är inte att försöka få allt lika, utan att uppskatta, respektera och ta till vara på skillnaderna som dyker upp bland likheterna.
(Städtimmarna hos mormor och morfar är tankeverksamhetens esse.)

Familjepromenad med kamera och vacker vintervärld, kärlek och glädjehopp - tillsammans blir allt lycka. Att spela piano och känna flowet som rusar genom mig. Surfa efter teserviser till julklapp. Fars dag har varit mycket bra.

November 4, 2007 03:47 pm

En loppissväng i förmiddags. Bland allt porslin och alla dukar och andra fyndare hittade jag ett par röda pumps. Jag frågade en dam om priset, tio kronor. Vad lätt allt plötsligt kändes och jag gick med glada och nöjda steg till kassan. Jag hade räknat med åtminstone femtio kronor - de såg ju så välbehållna ut - så det här kändes minst sagt överkomligt. Nu är huset tomt igen. Skillnaden märks så tydligt när vi går från att vara åtta personer till tre på bara någon minut. Äntligen har jag börjat bränna ner alla bilder. Likadant, fast skriva ut, borde jag göra med alla blogginlägg. Det finns så mycket man borde göra. Jag har i alla fall börjat.

Jag försöker ta till mig av det som stod i tidningen, om Mindfulness. Det känns som något som verkligen skulle behövas för mig. Jag som alltid har igång fem flikar på webbläsaren, slänger i mig maten på fem minuter och redan då funderar på nästa måltid, gör något samtidigt som jag pratar i telefonen, jag som aldrig orkar vara still och bara vänta, jag som hela tiden har tanken i nästa steg.

Ibland älskar jag överlappningsförmågan i iTunes. En häftig effekt som gör live-musiken, just lite mer levande. Just nu skulle jag älska att ha Upp-till-kamp-boxen - och gud så jag tjatar! -, krypa upp med en filt i soffan eller min säng och spendera mina sista lovtimmar. Kanske i mellandagarna. Ikväll, i alla fall en jazzpianokonsert som går på tvåan och som jag borde, eller rättare sagt, vill spela in.

November 2, 2007 11:02 pm

Vi åt tacos, zappade bland tv-kanalerna och drack te och åt scones, innan vi bestämde oss för att gå ut. Vi låg och tittade på stjärnorna i en och en halv timme minst, liggunderlag, filtar, varma jackor och en termos varm choklad. Stjärnor kom och försvann, månen flyttade sig sakta, stjärnor föll och vi önskade. I det perspektivet känns allt ogreppbart, men samtidigt får man därifrån objektivitet och perspektiv över sitt eget liv, vad som gör skillnad och vad saker betyder. Vi pratade tro, liv, mening och att året gått så fort. Och det finns inget bättre än vi tre tillsammans. Förstummad av storheten och det man aldrig ska förstå. Sova, vakna till Sofies alarmsignal - man vet aldrig vilken som väntar, för det är alltid någon ny. Och sedan göra ett försök med Falun idag istället, lite trassel på onsdagen gjorde att vi ändrade planerna lite. Jag var på mitt trevligaste humör och log åt folk. Heja på busschaufförer har blivit min nya grej, trevligt och humörshöjande.

Som jag trodde, jag hade svårt att hålla mig och köpte en svart tröja med blommor, lite julaktig men mysig. Lite julstämning har å andra sidan aldrig skadat mig. Strumpbyxor i brunt och stumpor i höstnyanser, nödvändigt och roligare än att köpa vita (nittiofem procent av mina har alltid varit vita). Mat, fika och isvindar. Snön som det pratades om gör ett försök nu.

Upp till kamp-musiken, förtrollar mig, den är fantastisk. Helheten. Jag har gått och småsjungit hela dagen, lite starkare när jag kom hem. Stay with me forever. M & S.