June 30, 2007 01:54 pm

Här kommer en alltså en kortare version av de två dagar som hittils varit. Det är meningen att ni bara ska läsa en av versionerna.

Frågeställningar:
Hur många kalorier bränner man av att hoppa - och att samtidigt sjunga/skrika - en timme inne på ett syretomt s2 till Lasse Lindh?
Hur ropar man Miss Li utan att det blir müsli till slut?
Vilken tjej från Gagnef sjöng Maia Hirasawa om?
Hur mycket kostar en fotmassage?

Faktum!:
Peace & Love är årets bästa festival precis som alla säger!
Jag har prövat och Take-away-Latte är det tötigaste uttrycket i världen. (T. o. m. töntigare än Outfit!)
Hela Borlänge var på Mando!
Song for Aberdeen är världen bästa fredagslåt!
Lasse W handlar snus på konsum precis som alla andra! Vi stod bakom han i kön!
Han stod backstage och kollade på Miss Li!
Det är värdelöst att vakna klockan nio när man lagt sig vid tre av att man blöder näsblod just för att man sovit för lite. Men varför väckte du mig då!?
Lassarna har festivalens två allra bästa konserter, jag är säkert!
Marit Bergman är drottning!

Jag ska stå på scen!

June 30, 2007 12:58 pm

Salem al Fakir fick börja festivalen för vår del på torsdagen. Rätt galet, rätt roligt.

Det var synd att man efterhand såg att Summercat var det bästa på Billie Visions Liljekvistska-spelning eftersom vi inte såg just den låten. Sånt som händer.

Damien Rice - Helt klart festivalens mest storslagna och magiska ögonblick. Det kraftfullhet han sparat på sig genom de tystsjungna skivorna kom till utlopp här och överrumplade mig. Maffigheten och Blower’s ‘Daugther. Drömlikt och magiskt.

Lasse Lindh - Hur många kalorier bränner man av att hoppa en timme inne på ett syretomt s2? Spelningarna där är något speciellt, liten publik och ännu mindre ställe gör närheten så total. Intimt känns som fel ordval, men vi minns ju Le Sport förra året. Tonårsskinn & fuskchampagne, Du skär… allt känns ungdom och uppväxt och på pricken. Man ska vara tacksam över att de inte satte upp barstängslet - som gör att bara bararna får tillgång till scenens närområde - förrän igår. Jag och Sofie kom efteråt fram till att vi mitt under spelningen slagits av samma tanke: Hur konstigt det kändes att stå och skrika Lasse efter denna Lasse. Men det var han värd!

Miss Li - Rivig tjej! Energi, färgsprakande och en stor överraskning för mig. Mitt i konserten upptäckte jag av en slump att Lasse (Winnerbäck!) stod backstage och kollade med den klassiska incognitoutstyrseln gråhuvtröja och nattsvarta solglasögon. En röd mustash och ett brett leende fällde den slutgiltiga bekräftelsen. Vi önskade en gästning hos henne på scenen, - Miss Li är ju med på hans nya skiva - istället sa hon att han kommer göra en oannonserad spelning på Sveatorget på lördagkväll - idag! Efter det sjöng jag med i hela Oh boy även fast jag bara hört den tre gånger. Min lycka, oförståelig. Allsången, musikerna och framförallt hennes turkosa klänning. Hur ropar man Miss Li utan att det blir müsli till slut?

Efter Miss Lis konsert myste (mös?) vi en stund i utakanten av Marit Bergmans spelning. Alla såpbubblor som flög i luften var glädjeballonger. En våffla med hjortron och grädde och sedan flanerade vi runt lite på stationsgatan. Lasse och vilken vi nu i efterhand kommit fram till att var Anna Ternheim fick förbi en halvmeter från oss och det där leendet igen. Konsum, Lasse handlar också där. Köper snus. Okej, jag tycker det är rätt så väldigt äckligt men det får väl gå nu då. Han fick mig till att handla tuggummi vilket jag inofficiellt med mig själv kommit överens om att aldrig mer köpa - aspartam och andra läskiga ingredienser. Bakom honom och Anna i den i stort sett obefintliga kön. Man vill ju ändå inte vara påträngande, ett leende kändes faktiskt tillräckligt… just då i alla fall. Han hade med största säkerhet sett hur mycket vi fotade han på Miss Li. Stumhet. Det är ofrånkomligt att Lasse är den bästa av de bästa när allt kommer omkring.

Maia Hirasawa sjöng om en tjej från Gagnef, jag antar att det inte är jag.

Mando - Röda händer och torr hals, låter simpelt men så var det. Det kändes som att hela Borlänge var där och det till trots träffade jag Anna. Och till min och Mathildas största lycka spelade de Song for Aberdeen - världens bästa fredagslåt.

Vi sprang mot smk efteråt med en liten avstickare till Timo först, lagomt så att vi fick se hans obligatoriska sprippning.

Det här är det unga livet, precis så här ska det vara. Det känns ändå hårt att fylla arton först i augusti nästa år.
Det känns så skönt och frihet att bara ta upp kameran lite ibland.
För första gången i mitt liv beställde jag en take-away-Latte och sa just så. Ni kanske förstår hur töntigt det kändes.
Inget himla tjaffs om att festivalen snart är slut, ingen sentimentalitet. Idag blir det Snook, Lasse, Anttila och Ark! Och Snyggaste-Johan-i-världen ska spela med Lasse!
Jag känner mig campingsunkig även fast jag är hemma. Om jag hade bott på campingen så hade det känts okej men inte nu när jag är hemma.. Och jag hatar att vakna av mig själv klockan nio när jag lagt mig vid tre av att blöda näsblod just på grund av att jag sovit för lite. Men varför väcker du mig!?

June 28, 2007 02:05 pm

Är man en erfaren på festivalen om man har varit där ett år förut? Det kan kännas så, men äsch samma nervostitet ändå. Nervös för vad? Egentligen ingenting, kanske är det bara stora förväntningar som tagit plats i nervositeten. Regnväder känns blä, men det är uppehåll nu och jag vill så gärna ha klänning. Jag har en ny vit klänning som jag älskar och en ny väska. Rött- och vitrutigt ger lite picnicfeelnings.

PEACE&LOVE - det är helt galet att det är nu. Dagen ser ut ungefär så här: Salem al Fakir, Billie the Vision, Sounds, Damien Rice, Laakso, Lasse Lindh och så festivalmat, glass och fest kvällen igenom.

Jag börjar bli halvhispig och har ingen ro att skriva. Springa och prova kläder. Randiga strumpbyxor eller prickiga tights? Jag tar väl klänning? Packa väskan, oh my jag har ingen ro i mig längre. Busskort eller betala ifall jag skulle tappa bort busskortet så att halva studiebidraget ryker? Jag oroar mig så… CSN ger mig i alla fall helt studiebidrag för juni och det glädjer mig! Nu springer jag!

June 25, 2007 11:28 pm

Nu, äntligen lite struktur och tag i tillvaron, sommarlovet, efter första veckans känna-på-lovet-liv. En springtur imorse och äntligen blev jag glad, pigg och motiverad. Jag har känt mig så extremt omotiverad, trött och lättsur över helgen och de senaste dagarna så det var så skönt att lösningen var så enkel. Jag inbillar mig det i alla fall och så länge det funkar så är det ju inget fel med det. Och jag gillar mer det här lite strukturerade och småaktiva än det med att inte göra någonting rörligt, det stressar mig paradoxalt nog. Jag vet det låter konstigt, sån är jag.

Med picnicmackor de luxe ska jag, systerC och gullbarnen åka på utflykt imorgon. Filt, fikakorg och ställa skorna utanför. En Borlängesväng på kvällen.. Jag tror jag behöver en klänning till. Jag är egentligen inte alls så ledsen för det som det kanske låter.

Peace and Love kommer närmare och jag har känt på mig hela tiden att Lasse Lindh inne på s2 nog kommer bli hela festivalens bästa stund. Åtminstone för mig. Jag antar att Damien Rice kommer ligga rätt så nära där också. Magiska ögonblick. Jag kanske pratade om det förut.

June 22, 2007 12:24 pm

Midsommar. Långa nätter och bland den bästa tiden på året. Jag tänker på våran cykeltur hem i dimman förra året… Jag funderar över min nyinköpta vita klänning vs gräsfläckar, jag skulle gärna vilja ha den, men kanske är det dumt att chansa. Jag ska hinna baka rabarberpaj och göra laxsushi innan klockan fyra, jo men det hinns nog med. Jag ska bara spela lite mer tidsödande nonsensspel, jag vet egentligen inte varför. Laxsushi, jag tänker att något nytt och lite exotisk kanske borde få vara med bland den gamla skåpmaten, nej okej så illa är det absolut inte.. Jag älskar midsommarmat. Jag måste hinna packa en minipackning, - önska mig lycka till, jag kommer mist packa ner två olika klänningar och därtill vanliga kläder också - vi åker åtta imorgon bitti och jag vill inte gå upp en minut för tidigt. Linser, ge mig linser också, det här håller inte länge till.

Sju blommor under kudden, jag vet inte om det är någon idé att fortsätta, jag drömmer ändå aldrig om det man ska. Drömmer man överhuvudtaget någon gång något väsentligt? Men kanske ska jag fortsätta, bara för att det känns frihet, lycka och barfotabarn.

Midsommarkväll i Leksand kan i alla fall bli väldigt bra om man vill det! Klart man vill det! Ost och kex-picnici gropen, glass och sen är kvällen/natten vår för allt vad vi företar oss.

June 17, 2007 12:25 pm

Har jag inte alltid sagt att hovet-Johan är snyggast och så beundransvärd? Ni kan inte säga emot efter att ha sett Irland-bilden. Sjukt vad jag har börjat beundra folk. Vi har beställt biljetter till Lasse i höst, me, my sisters, Erika and mum. Magic moments. Jag skulle kunna citera en Celine Dion-skiva… jag har inte lust med det.

Älvdansen inatt på flottbron var också ett sagoögonblick. Springandes i de vita skynkena kände jag mig precis som en fe och det var så vackert att få vara en av dem.

07:06 pm

Sommartider och jag fastnar i cd-böckerna.

June 15, 2007 04:49 pm

Första dagen på sommarlovet. Det är egentligen så enkelt, men känslan har inte riktigt trängt in mig än. Sommarlovets första kväll, den var kylig men det blev som lägereldskänsla när vi satt runt engångsgrillar på Daniel och Mattias uteplats och grillade korv och i rummet innanför spelade folk gitarr och sjöng. Det var en mysig avslutning och vi satt där i säkert två timmar.

Sommarens skönhet handlar om konstrasterna som solen ger, jag såg det idag när jag var ute och gick. Blommorna mot gräset, slänten mot vattnet, taken mot himlen, de röda och gula husen mot det gröna, den eviga asfaltsvägen mot himlen… Röda hus, det tog lång stund innan jag verkligen förstod varför alla förknippade röda hus med Dalarna. Men nu har jag förstått att det är sant att frekvensen röda hus är betydligt större här, och kanske är det just den konstrasten mot det gröna som gör att jag någon mer gång vill leva mitt liv här.

Min avslutningsklänning blev underbar och nu drömmer jag om den som midsommarklänning, kanske med krans. I alla fall när vi åker till Blidö. Midsommar i skärgården, låter som ett namn på en målning.

Det blir några sekunder av förvirring, jag trodde jag hade pratat med alla. Någon som ringde fel.

June 10, 2007 05:14 pm

Gimmen är ett avskilt paradis. Vera följde med oss dit, och när man såg henne och Alice leka var det precis som om det var jag och Anna. Tiden liksom åkte tillbaka och jag fick vara åskådare. Som att titta bakåt i en spegel och se mig och Anna där i Gimmen för 10-12 år sedan, samtidigt som att titta framåt, genom spegeln, och se Alice och Vera få växa upp med precis lika underbara somrar vi fick. Det gör mig lycklig.

Aldrig har det nog känns som så mycket sommarlov, innan jag ens fått det, som nu. Det känns inte som någon mening med att åka till skolan i en vecka till, 3orna har tagit studenten och alla vet så väl att det inte kommer hända någonting speciellt nu ändå. Studenten, jag börjar bli nojig och få miniångest redan nu. Helt plötsligt står man där utan riktlinjer och meningen är att man ska komma på allting själv. Grejen är inte den att jag har problem med att hitta saker att göra, snarare att välja ut någon av de miljoner saker jag har i min dröm- och önskebok. Planerna för min framtid och mitt liv. Att våga börja med något, för konsumkassan i 5-år känns som slöseri, även fast konsum i och för sig är en rätt trevlig affär. Jag kanske lever för mycket i min framtidsbubbla ibland, allt det uppdukade på Mattias studentfirande ute i trädgråden i fredags gjorde att jag direkt längtade till min egen studentfest. Fast, å andra sidan, det kanske inte är så konstigt.

Det är som att hettan blir värre, psykologiskt, så fort man kommer hem igen och vet att man inte har tillgång till obegränsat med bad. Jag ska duscha nu innan jag bokstavligt talat flyter bort. Isfyllda glas är lösningen för sommaren att fortsätta vara älskvärd.

Folke är precis min lillebror. Det kan låta konstigt, men det går inte att förstå känslan utifrån. Jag hade också svårt förut. Syskonkärlek, precis som mellan syskon. Det är ganska underligt egentligen, men vad spelar det för roll.

10:05 pm

Tiden smälter samman och såna här kvällar vill man inte gå och lägga sig. Såna här kvällar ser man inte morgondagen väckarklocka. Det är ganska skönt. Den här kvällen har inneburit klänningsform för mitt blommiga tyg, en promenad och njutningsfull ätning av Frutti-de-Bosco.

June 6, 2007 10:59 pm

Nationaldag har aldrig känts speciellt, jag antar att det kommer fortsätta så. Mig kvittar det, när man är ledig tänker man på annat.

Konstigt hur man plötsligt kommer sig för med så mycket när man är själv i huset. Jag trodde det skulle bli tvärtom. Jag har diskat, plockat iordning och städat lite i skafferiet, tvättat, ätit på altanen och bara för att det känns som sommarlov slumrade jag i ungefär en timme efteråt. Jag har bakat bröd med valnötter, jag glömde värma vattnet/filen för jästen men det löste sig ganska bra ändå , gått en lång promenad i värmen där jag tog in alla intryck och alla fåglar, jag kunde bara gå och gå. Tanken slog mig samtigt som jag gick och njöt av allting, det är fint och underbart här och jag kommer antagligen, med största säkerhet, flytta tillbaka till Dalarna när jag blir 35+, möjligtvis 40. För er som missat det har jag efter skolan tänkt mig ett eller två år utomlands, ett par år i Stockholm och sedan är Mariefred ett mycket tänkbart alternativ. Egentligen vill jag se hela världen, jag gissar att det väl är det som livet till viss del är till för.

Jag har fortsatt sytt och ätit rabarber- och citronkräm med nybakt bröd. Inatt ska jag ligga på diagonalen i mamma och pappas säng. Jag gissar att det är det som ett själv-hemma-hus är till för.

Vi kollade på studentbal i Tällberg igår och jag bara förstod att jag kommer gråta när mina barn kanske står där. Mina tankar fladdrar iväg så långt ibland, ungefär som såna här “Tänk-om-du-kunde-hälsa-på-dig-själv-i-framtiden”-grejer. Jag hoppas i alla fall nu närmast att jag är regnbågslycklig när jag om två år, förhoppningsvis, står där, vacker som en prinsessa. Senare grillade vi mashmallows.

June 5, 2007 06:03 pm

Slutet börjar komma, det märks. Jag försov mig två timmar igår, missade en buss imorse.. ja, man börjar slappna av nu. Nationella matteprovets tyngd släppte idag, allt känns så lätt. Kvar är bara att öva in några piano och fiollåtar, men det är sånt som går ner. Jag har börjat sy min examensklänning (om man nu får kalla ettans skolavslutning för examen), eller i alla fall klippt ut alla delar. Tyget blir bara finare ju närmare jag kommer.

Antony var så mäktigt som bara han (de) kan vara, speciellt på en perfekt plats som dalhalla. Magiska två och en halv timme där allt annat tystnade. Och när han var tyst var allting annat ännu tystare. En underbar tolkning av Beyonce’s Crazy in love. You are my sister och sedan Hope there’s someone som ett av tre extranummer var mäktiga och nästan ögonblötande. Tre separata extranummer där publiken ropade in dem igen mellan. Allt var så äkta, ett riktigt och bestående band och en underbar kille på ett ställe som Dalhalla, att det dagen efter kändes så långt borta, som att det hela varit i en dröm, eller åtminstone att det ägde rum för två veckor sedan.

Nu har jag huset för mig själv till på torsdag kväll. Jag brukar aldrig föredra sådant, men nu börjar det kännas frihet och luft. Som att ställa sig, stäcka armarna rakt ut och bara snurra, utan att nudda någon. Man behöver ensamhet ibland. Jag får hoppas att det inte blir för ensamt. Ikväll kommer det i alla fall folk på grillning. På fredag kväll eller lördag eller nåt så åker jag nog ut till Gimmen och är där resten av helgen, stället är som sagt väldigt underskattat när man inte är där.

June 4, 2007 01:19 pm

Alldeles uuunderbart. 48 avsnitt till med Lost.. jag vet att jag är fast.
http://www.tv4.se/lost/artiklar/547642.html