June 9, 2006 11:57 pm
Nu har vi paddlat och kommit hem och sånt. Det har varit jättebra.
Det var faktiskt riktigt kul att paddla, allt var så lugnt och så fint. Vi vinkade till folk som stod på sidan och ropade och frågade vart vi var. Att paddla under bron i Insjön var rätt tufft. Inte förräns i slutet, när vi nästan kommit fram till Österfors kom jag och Mia underfund med hur sicksack vi egentligen paddlade, då hade vi paddlat ända från Insjön, men vi tyckte det gick bra.
Att tälta i en kohage blev en upplevelse. Ibland var kossorna bara nån meter ifrån oss. En stack ner huvudet i a-ks plastsäck och norpade hennes påse med korvbröd. De testade smaken på våra flytvästar och kubbspelet. haha ja det var kul.
Det tog ett tag innan jag, Mia, Ullis och Lina fick upp vårt tält, men det gick tillslut, lite snett och sånt men ingen bryr sig, det blev bra.
Sent på kvällen satt hela klassen i slogboden. Perra spelade gitarr, vi sjöng och pratade om gamla minnen och mellanstadielärare. Jag kände att jo, vi är verkligen den bästa klassen. Just sammanhållningen, alla umgås med alla och inga alls motsättningar oss emellan. Jag kände att nu är det sommar också. Natten var ljus, elden brann, luften var ljum, gitarrspel och allsång som sagt, vi grillade korv och ja kan det bli mer sommar? Vi sjöng inatt är jag din också, bättre än så kan det inte bli. Ja den måste vara sommarkvällarnas och lägereldarnas okrönte konung bland sångerna.
Det var svårt att sova sen, jag hade ont i huvudet och bränt mig på armarna och axlarna men vadå sånt får man ta, jag var glad ändå. Det mysiga och charmiga med tält är att man hör precis vad alla andra pratar om och alla tror att inte nån hör bara för att man är inne i tältet och pratar. Kristians sång var nästan det bästa ;D haha.
Imorse vaknade alla tidigt och vid nio paddlade vi iväg. Efter ungefär en halvtimme nånting så var vi vid flottbron i kyrkbyn och drog upp och gjorde ren kanoterna och så var det slut. Jao vad säger man. Det känns fortfarande helsjukt att om sex dagar sex dagar (!!!!!) slutar vi nian, djurås, grundskolan, ja allting. Och klassen ja, aldrig mer den, aldrig mer 9b, det känns hemskt och sorgligt. Jag kommer sakna er nåt så ofantligt. Nej jag börjar blir ledsen nu.
Det är så svårt, det är så många ögonblick och minnen jag vill förmedla. Alla går inte att få med, men hur det än är så går det inte förstå precis.
Ikväll har jag ätit triumfglass gammeldags vanilj i strut med chokladsås och jag och mamma började på det nya projektet; skriva ut alla mina blogginlägg och klista in i fotoalbum, sånt med tjocka sidor.
(det kommer någon bild här sen också)