July 29, 2007 20:00 pm

Och just nu förstår jag så väl alla som har problem med nerverna.. Eller, det gör jag kanske inte alls men hur som helst så funkar de inte för mig heller. Kväll och det enda jag möjligtvis skulle ha ro till är att springa. Bara runt. Men just nu är terapin - eller snarare sysselsättningen, och tidsfördrivet - blipspelande, jag tror inte att det hjälper det minsta. Varje kväll likadant. Och rastlösheten gnager tag i oron… Oh my, det är inte ens en tusendel så lätt som man kan tro att vara kär på det här planet. När det bra så är det uppe i skyarna bra och när det inte är det så finns det bara vara motsatsen. På min injobbade fredag åker jag till Jönköping och där hoppas jag få svar på alla mina frågor. Nu lät det som om jag skulle ner och utöva religiositet, så är det inte.

Småchickskväll i fredags. En helkväll: från Ica till salladsgörning och baguettgräddning till film och teservering. Vi tre, bara vi! Idag en upplevelserik dag hos Maria. Mitt liv är bra. Någon skrev att bloggarstereotypen är såna som hatar sitt liv, jag förstår inte riktigt det.

Klart man studsade till lite när det stod om en helsida om Gagnef/Miss Li i DN idag. Dn kan klart klassas som en av sommarens bästa investeringar - som i o f s inte jag har stått för men nog så mycket tryckt på för. Frukost med nyplockade hallon i yoghurt och dn.. Det brukar ta någon timme.

July 24, 2007 10:31 pm

Rastlösheten har ingen hejd.

July 23, 2007 09:40 pm

Jazz på Katrineberg. Jag har kommit underfund med livets spänningstoner och 13-ackord. Direkt och indirekt. Och nu, hemma, har jag ingen ro till någonting. Pengar behövs, jag antar och hoppas att telefonräkningarna blir dyra framöver. Liksom resekostnaderna. Och jag inser nu vilka konstiga tankar jag haft om förälskelse innan. Den underliggnade desperationen gjorde att jag hittade på oäkta kärlek. Jag fick för mig att jag var kär fast än jag egentligen inte var det. I så fall visste jag inte vad förälskelse var då. Det vet jag nu, det är lika med rastlöshet och att aldrig finna någon ro. Men det är positivt. Förutom att behöva slänga halva sin portion varje måltid. Ni anar inte hur pinsamt och dumt det kändes. (Tre måltider + tre fikor/dag)

Jazzen då? Jo den har frälst mig och jag känner mig peppad att vara skolans pianodrottning när den börjar igen. Jag tar vara på allt det jag lärt mig, insett och förstått nu och lägger ihop det med min motivation och sedan övar jag helt enkelt. Jag tror absolut att det kan funka. Ännu ett läger, i raden med alla andra, som var lite för kort. Men jag hade aldrig kunnat ana innan hur bra det skulle vara att komma helt själv. Inspiration från galna men helt underbara och grymma lärare, professionella musiker. Och inte minst alla andra männsikor där. Det ligger helt klart och nosar på sommarens no 1. Kanske ligger folkhögskolelivet framför mig efter gymnasiet.

It’s heaven when you find romance on your menu.

July 16, 2007 10:30 pm

Helgen var fantastisk. Högt placerad på sommarlistan som håller på att formas i mitt huvud. Vi samlade vuxenpoäng utan att vi var medvetna om det riktigt. Dricka kaffe själva, inget sånt att någon frågar om man vill ha kaffe när det ska fikas, utan vi kaffade självmant. “-Nej, nu är det dags för lite kaffe.” Två gånger om dagen. Promenerade på eget bevåg. På kvällen satt vi i soffan utan att göra någonting mer än att prata. Vi diskuterade sånt som vi aldrig har utrymme för annars. Sånt som vi aldrig hinner komma till här hemma där det finns teve, dator osv..

Lördag förmiddag, vi hade nyss kommit dit och bryggan var första stoppet. Lite glassigt där ett tag med sommartoppen och p3 på den gamla bruna radion. Men sedan fylldes molnen på allt mer, men det var lagomt med lunch då. Våfflor på vedspisen var en aning för mycket begärt av en trio nybörjare i ensam sommarstugning. Brandvarnarna gick på högvarv så det fick bli frasiga plättar istället, men det funkade bra. Och sylten var borta så det blev jordgubbar och banan istället och det funkade ännu bättre. Kvällsgrillning nere vid sjön blev nästan verklighet. Vi eldade och hann grilla klart men sedan kom regnet så vi fick lov att fly upp på altanen för ätandet. Med plastvinglas kändes allt så fint och så där primitivt Gimmen ska vara. Ett kvällsbad på impuls där regnet värmde vattnet. Eller regnet gjorde att vattnet kändes varmare. Gimmenvarm oboy - som i det här fallet var choklad istället - var ett obligatorium efteråt. Jag invigde mina vänner i det. Brasa i öppna spisen, levande ljus, ost och kex… Filosofiska tankar, bara sitta och prata. Vuxenpoäng som sagt. Men det känns, vi har verkligen blivit ett år äldre sedan förra sommaren. Förunderligt och fint. Mathilda somnade i en fåtölj, jag läste och Sofie lade patiens långt in på natten. Ni är de bästa vänner jag har. Jag önskar att vi alltid kommer vara. Söndagen var en sån dagen-efter-dag, vi skulle åka hem och ja känslan blir så då. Vi tog det bara lugnt.

Jag laddar med jazzlåtar. För egentligen så är jag ju ganska nyförälskad i den - jazzen - så jag har inte så mycket erfarenhet och är inte så inlyssnad. Biletapp 1, imorgon: Småland. Biletapp 2, onsdag morgon: Falkenberg. Grundkurs i Jazzimprovisation. Jag är förväntans- och längtansfull och lite nervös. Jag tror det kommer bli helbra. Självklart har jag målat upp mitt scenario, jag vet inte om det är bra eller dåligt men det är roligt att drömma. Jag är själv och har allt framför mina fötter. Jag tror jag behöver komma bort själv ett tag, bryta mönstrena lite. Långa nätter, lite sömn, folkhögskola, mys.. Ja alla vet säkert, lägerfeelingen.

Min iPod är här, underbart röd och nyfylld.

July 13, 2007 10:00 pm

Förnöjsamheten breder ut sig inom mig och hela jag känns mer jordnära än på länge. Trots en tröttsam väntan halva dagen och besvikelse vid femtiden då de inte tänkte leverera min iPod idag som de lovat två gånger. Jag ringde och klagade lite, men jag är inte så bra på det där att vara arg, jag är ganska förlåtande. Och när jag kommit ut på en promenad kunde jag äntligen börja ta itu med något. Hela dagen har jag bara suttit och väntat. Hela tiden vid köksfönstret. Ibland i kombination med sommar i P1 med Gustav Fridolins kloka ord och Stieg Larssons andra eller DNs fredagskryss. Jag var bara så orolig att jag skulle missa att de kom, inte höra dörrklockan eller något sånt. Men så kom de aldrig. Promenaden gav mig kanske inte motivation men i alla fall rådet att ta itu med saker. Så jag började plockade ihop och städade mitt rum, eller det var för mycket sagt - jag dammsög. När jag ändå var i farten dammsög jag av nere. Och jag plockade ur mina väskor innan de stått för länge. Kanske är det därur min nöjsamhet kommit eller någon helt annanstans ifrån. Jag myser och känner för att glida ner i fåtöjen och se på någon film. Amelie från Montmatre känns lagom och mysig, om jag kan hitta den. Och något mysigt tilltugg.

Den enda känslan som går emot min förnöjsamhet är lägenhetsgrejen. Jag kan inte släppa det. Compact living, en etta. Jag känner suget och dragningen. Samtidigt som jag är för trygg här hemma för att flytta än.

Och när jag hör den är jag lite ledsen över att jag missade den på p&l. Italy vs Helsinki, och Laakso-killen sjöng tydligen duett med någon annan som inte var Peter Jöback och som jag inte riktigt kommer ihåg nu.

11:36 pm

Det blev ingen Amelie. Gilbert Grape kändes lite för tuff och Italienska för nybörjare var bara brusigt. Så kom de andra hem och vi fikade. Det blev liksom aldrig riktigt tid heller. Jag fick nöja mig med hysteriska medelålders män i allsång på Skansen och sommartorpet repriser och lite friidrott. Jag fick en hemmagjord latte och kvällens känns rätt bra ändå. Nu ska jag krypa ner under täcket och fortsätta med Stieg Larssons.

July 12, 2007 11:32 pm

Jag är hemma igen, tillfälligt, från Gimmen. När jag nyss kommit hem vill jag bara sitta ner och ta in känslan av hemma. Lukten som aldrig annars går att känna. Hemma är trots allt alltid bäst. Jag kollar in dn bostad. Mina Stockholmsplaner som jag tyckte jag hade så nära tidigare idag känns med ens ett helt liv bort igen. Säg mig någon, hur ska jag någonsin få råd? Jag förstår inte vad det hela handlar om. Är det att börja långt ut och succesivt arbeta sig inåt? Jag borde kanske ge upp och göra en kopp varm choklad och sätta mig och läsa och se slutskedet av skymningen istället. Någon annan dag får jag noggrant undersöka med någon erfaren vad Stockholms bostadmarknad egentligen handlar om. Just nu gör det mig bara tokig. 24,5 kvadrat, inte ens innerstan, 1075000.

July 8, 2007 03:27 pm

Igår hade vi vår andra “spelning”. En äldre man förutspådde oss en lysande framtid. Det känns lovande och våra planer börjar ta en alltmer seriös form. Idag åker vi - jag och familjen alltså - ut till Gimmen - i regnet -och blir där i en vecka. Förhoppningsvis kan jag där överge tanken på att sommaren snart är över - det har bara gått tre veckor än. Jag köper min iPod nano Red idag och känner att jag gör en god gärning. Roligt att den snyggaste också är den där pengarna går till något bra. I stugan måste jag sticka ett fodral, egen design känns roligare än iPod-strumpor med urhalkningsrisk för 279 kronor. Jag har planerat allt noga. Nu är mitt enda dilemma om jag ska köpa ett gråsvart, vinrött eller blått springarmband. Skönt att man inte verkar ha några större problem än så. Jag tror det blir ett grått, just för den snygga kontrasten när man drar upp klarrött ur grått.

Morfar och mormor överöser mig med jobb. Självklart är jag tacksam och säger ja. Det börjar dock stressa mig lite och jag fundera över hur jag ska hinna allt med mitt fulla schema: En vecka Gimmen, två nätter hemma, jazzläger, hem och direkt börja jobba, en helg i Mariefred, jobba en vecka till och sist Öland en vecka. Det känns inte som om alla jobb kan vänta till vecka trettiotre.

Bara i trevligt sällskap kan man dricka en kopp te, utan tillbehör, utan att det blir tråkigt.

July 4, 2007 11:51 am

Peace & Love - avslutningen:

Jag hade en frågeställning kvar efter sista dagens festival: - Finns det moderata vissångare? Jag frågade någon om svar.

Jag - Lasse - Sofie. Bilden talar egentligen för hela dagens känsla. Lyckorus. Lasse blev räddningen, inte ens regnet kunde förstöra vår dag då. Jag och Sofie var lyckligast i världen.

Kristian Anttila, och så äntligen sushi vid Weeping Willows avslutning, Lars Demian i väntan på riktiga Lasse. Jag träffade Amanda H som det var ett år sen sist. Efter Lasse-konserten var jag än mer övertygad om att För dig ska spelas på mitt bröllop.

The Ark stod för den mäktigaste avslutningen. Hela Ovanbro-parkeringen gungade och om hela Borlänge var på Mando så vet jag hur många som var på Ark. Tillsammans med Marit Bergman och stod de för glädjen och styrkan.

Lars Winnerbäck, Lasse Lindh och The Ark - Topptrion!

Nu:

Ända sedan lördagen har jag gått i ett trötthetskoma men nu börjar jag äntligen vakna till liv. Igår var vi lagom vuxna när vi lagade mat och drack kaffe nästan utan mjölk (ingen es-kopp här inte) på Mathildas terass. Kvällen var fin. Och när jag kom hem vid tio var det inte slut på godsakerna - en tårtbit fanns kvar just för mig, attans! Vem har styrkan att tacka nej? Och var finns meningen med att göra det när man redan ätit jordgubbstarte samt glass, choklad och jordgubbar samma dag. Vi kvällsfikade ännu mer och diskuterade och planerade Gimmen, jag blev delaktig i gamla minnen och vi pratade om framtiden. Jag, Camilla, Björn, mamma och pappa. Det händer inte så ofta att nästan hela familjen är samlad. Det gäller att ta till vara stunderna.

Anna påminde mig och Kåldolmnar och Kalsipper när jag var hos dem i Gimmen i måndags. Världens bästa barnteater som i grunden egentligen inte alls har ett så barnsligt syfte.

Ingen sommar utan Bingsjö? Det hällregnar tyvärr.