February 12, 2008 06:54 pm
Syster mailade över någon form av nyårskrönika som jag skrev drygt en månad tillbaka. Oförutsedda händelser kom i vägen och den glömdes av. Men nu är den här… Och inte så hemskt kort.
Nyårskrönika
2 januari 2007, 23:55
Så ska jag nu försöka mig på någon form av nyårskrönika, sammanfatta året som gått, mitt 2007. Det är konstigt, nu när jag står här och ska summera året så känns det som om det började i maj. Så för att minnas började jag läsa blogginlägg från januari och framåt. Många avglömda minnen väcktes till liv och det kändes med ens som om de hände för bara en vecka sedan. Nostalgi och känslor som återvänder. Det känns skönt att kunna le och känna förnöjsamheten över det som hänt och varit. Även fast vissa saker är slut nu, så kan jag med glädje se på det fina som var och minnas tillbaka. Konstig sak två är att det bara verkar ha hänt bra grejer för mig, så här i slutändan i varje fall. Det skulle kunna vara så att jag väljer att bara komma ihåg de bra sidorna, men den teorin håller inte den här gången. Det här året har varit något extraordinärt för mig.
Den femte januari förra året hade jag mer än halva min sommar planerad. Nu har jag inga som helst planer, än har jag sex månader att leva innan sommaren sätter igång. Sex månader att ta vara på så mycket som möjligt utav.
2007 var ett kulturellt år; Rent på Göta Lejon, Antony and the Johnsons-konsert i Dalhalla, ett otroligt roligt och händelserikt Peace & Love, upptäckten av jazz vilket följdes av jazzläger med jazzkonsert, upptäckandet av bildkonst och att oljemålning är ett härligt uttryckssätt, Upp till kamp LW i Maserhallen, Romeo & Juliet i Falun, alla dessa plattor som köpts och fåtts och framför allt min egen musikutveckling som efter sommaren bara rusade. Nu kan mina fingrar studsa i timtals på pianotangenterna.
Lika så ett år fullt av möten, från att komma ensam till Falkenberg i juli och behöva slänga halva portioner till att träffa LW på konsum. Att vidga bekantskapskretsen, fatta tyckte för Ölandsmentaliteten och vara på en jättetrevlig och alldeles lagom nyårsfest hos Freija.
Stjärnkvällen i höstas, Gimmenfilosoferingarna i somras och vårpicnicen var något alldeles speciellt liksom alla fikastunderna. Det har varit ett år av eftertanke, funderingar och visdomar. Dessa hållpunkter plus Ölandsresan i augusti blev som bekräftelsen på att Jag-Sofie-Mathilda kommer att finnas tillsammans hela livet. De små tveksamheter som funnits i början av året blåstes bort snabbt och förhoppningsvis för alltid.
Ölandsveckan - vi skrattar när vi tänker tillbaka på det - hur kunde vi egentligen vara tillsammans dag som natt? Ibland så ballar det ju ur efter en kvart. Men det är klart, är man bästa vänner så klarar man väl allt tillsammans.
Från volontärplaner och utomlandsliv mot lägenhetsletning i Stockholm till att efter jazzlägret och pianoklicket vara säker på att det blir folkhögskola direkt efter studenten – studenten, oh my, halva gymnasiet har gått. Alla planer finns kvar och lockar men kanske är prioriteringsordningen ändrad.
Folkhögskolelivet lockar liksom egen att inreda en egen lägenhet och känna närheten, pulsen och statslivet i Stockholm. Redan har förberedelserna för ett eget bohag börjat med bland annat porslinslagring. Men det kanske kan få vänta lite, musikutbildning känns som det som går först just nu. Ett musikliv är det enda tänkbara. Någon gång vill jag ut och göra skillnad i världen också, prata andra språk och få nya infallsvinklar.
2007 från insidan då? Jag har lärt mig uppskatta ögonblicken och ta till vara på och vara tacksam över nuet och det jag har och får. Jag tror och hoppas att lite av mitt materialistiska behov stillnat, åtminstone när det gäller kläder. Istället har jag börjat ge pengar till välgörande ändamål. Jag har blivit bättre på att uppskatta och tycka om mig själv och jag fortsätter jobba på det. Jag arbetar med min självkänsla och att känna trygghet i och till mig själv. I och med det öppnas många nya vägar och möjligheter. Jag har slutat oroa mig så mycket i förväg och fyller istället mig med positiva förväntningar och vänder det som tidigare var orosmoment till positiva utmaningar. Jag vågar ta tag i saker. Kanske beror all denna positiva förändring på att jag inte längre är alls lika rädd för att misslyckas.
En av årets största insikter; Det är bara jag själv som bestämmer över mitt liv! Hur jag mår, hur jag handlar, om jag är tacksam och vart jag kommer i livet.
En februarinatt åkte jag och mamma till Mariefred för Hilma. En sommardag blev jag officiellt kaffedrickare på heltid. En septembervecka var vi i Paris. Under hösten blev vi veckostammisar på Siljans Konditori. En höst då jag även började tycka om engelska. Ett år då jag gjort Lunarstorm, Bilddagboken och i stort sett även Msn till avslutade kapitel. Ett år – eller åtminstone sista halvår – då jag föredragit muntlig kommunicering.
En jultid spenderade vi i lugn och ro utan stress men med sång och spel. En jultid vi tog till vara på.
2008 är året då jag fyller 18, vilket kommer inträffa en dag senare pga skottår. Året då jag kommer få körkort (jag tar min andra körlektion imorgon). Året då jag borde skaffa extrajobb, ett hinder är att jag fortfarande känner att tid värderas mer än lön - musiktid och umgänge vs. jobb och lön, kanske finns det plats för båda. Ett sommarjobb måste jag åtminstone ha. Året då jag kommer uppskatta händelser, saker och framför allt mig själv ännu mer. Året att göra det jag själv vill. Ett år fyllt med spännande projekt av olika storlek och sort, möten och gemenskap, lagoma fester och vindrickande middagar.
Jag hoppas även att 2008 kan ge mig ett överkast, några kuddar, en drös med härliga skivor – däribland Nina Ramsby och Marin Hederos’, företagsamhet, kreativitet, trygghet, några udda ramar, många skratt och insikter, mycket tid med familj och vänner och samtidigt tid att vara ensam, fina promenader, kaffe och fikor, fortsatta positiva tankebanor, en Ölandsvecka eller två med Småchicksen och framför allt – ett liv i nuet.
Och ett helt år till måste vi vänta innan Absolute Svenska Ballader 2009, eller var det Absolute Love 2009, kommer.
Nyår, en möjlighet att glömma det som varit och börja om på nytt. Nya krafter och nya tag. Egentligen finns ju den möjligheten varje ny dag, varje nytt ögonblick. Man behöver inte vänta ända till den 31 december/1 januari för att en förändring ska bli möjlig, även fast ett nytt år kan fungera som en utmärkt motivation och peppare. Kanske är det därför som jag aldrig varit den där riktiga nyårslöftes-människan.
Men hur det än är, kan inte alla låta det här nya året få leda till extra eftertanke och omsorg. För tyvärr har året varit ganska svart ur den vinkeln och ur samhällets vinkel. Våldet; två knivmördade i Borlänge under samma decembermånad. Vilken värld? Vilket samhälle? Två unga killar mördade i höstas, skolmassakrer… Jag skulle gärna komma på en direkt lösning. Generositet, medvetenhet, kunskap, omtanke, resurser, mycket av det kan nog hjälpa. Kan man hoppas. Att ibland komma ur bubblan som skapas kring ens eget liv. Titta runt en stund, och hitta något man själv kan engagera sig och ta tag i.
Även jordåret har varit svart och sotigt. Och politikerna, som vill gynna de rika och sätta dit de som har det svårt. Betyg från låg eller mellanstadiet, hårdare tag… vem blir att må bättre av det, mer än möjligtvis de beslutande politikerna? Egentligen knappast dem heller i slutändan. Lika så hårdare fängelsestraff, hjälper det verkligen de mest behövande?
Om världens 2008 kan få bli minst lika bra som mitt 2007…
