Deceber 23, 2007 07:31 pm
Nästan alla julklappar är inslagna. Vi har gjort julgodis i dag, i går och i förrgår. Jag har lagat matpresenter åt mormor och morfar och bakat julbröd av påsmix (det känns nästan skönt att säga det). Allting går i en alldeles lagom fart, pressen och julstressen uteblir. Kanske är det därifrån som glädjen kommer från, för den här julens glädje är speciell och märks så tydligt. På vinterpromenader, ibland med rimfrost ibland utan, när alla lyser upp sina hus och allt blir gemenskap. För mig. Kanske har julen kommit till en ny dimension i år, jag har lärt mig vara tacksam och uppskatta saker på ett annat sätt.
Efter en hemmadag i torsdags hade vi minijul med paketutdelning och diverse julmys hos Mathilda. Skolan slutade. Igår så firade vi en annan lilljul här hemma, med Camilla, Johan, Vera, Josef och Hilma. Dekorerandes, lagandes, ätandes, dansandes och öppnandes. Och kanske kom julens bästa stund igår kväll då vi dansade kring granen: Vi började dansa och eftersom vi var en ganska liten skara så blev det ett litet glapp i ringen, men snabbt som ögat var Folke där och fyllde ut luckan. Och följde med gjorde han, runt runt, andra hållet och till och med iväg med slängrumpan.
Imorgon är det julafton i Insjön, och det bästa är att kunna känna att jag inte alls har stressat dit. Måste bara fortsätta påminna mig själv om att julen inte måste vara slut på tisdag. Ikväll ska jag uppskatta en familjekväll - bara jag, mamma och pappa - med NEspel, återstående pysslerier och, om vi har tur, även uppesittar-radio.
I onsdags; Himlen var i tusen nyanser, hade de rimfrostbitna grenarna i förgrunden - det var en vinteridyll. Fabrikstornets svarta rök blev extra ful och så framträdande att jag direkt kände hur fel det var. I det ögonblicket framgick förstörelsen så tydligt.
Det här har tagit hundra år att skriva.