April 22, 2009 08:51 pm

Projektveckan, the real one, är igång på riktigt. Det svänger, och mer ska det bli!

April 18, 2009 05:54 pm

Fredag kväll betydde businessmeeting at baren. C-konsertsplanering och allmänt lugnt och trevligt häng. Sen började de spela schlager på övervåningen och eftersom våra kroppar är gjorda för att dansa satt vi inte många fler minuter den kvällen. Galet vilken kväll, som slutade med att vi satt och sjöng Lasse-låtar, lite som vid en lägereld. Udda, minst sagt. När himlen började ljusna kröp jag ner i min säng men jag var fortfarande pigg. Vad gör min järn- och zinkmedicin med mig?

Imorgon drar projektriggningen igång klockan nio. Sen tar jag tåget till Örebro på kvällen, sover och peppar för intagningsprovet som lär ta upp nästan hela måndagen. Sen är det projektvecka och dansläger för hela slanten.

Igår återuppväckte, återupptäckte jag min fiol. Jag insåg att jag aldrig ska lägga ner min fiol för gott. Folkmusik är underbart! Tälta på Bingsjö i sommar!

April 15, 2009 03:03 pm

Igår kväll och det var precis som det ska vara, borde vara jämt. Småchicksen med filtar, kuddar, ost och kex och nötter och torkad frukt, tända ljus, damien rice och nina ramsby. Inget annat, bara ord och tystnad och relationsråd. Och allt är på riktigt för luften är kristallklar, inget hänger där. En sån stund där man förstår varför det är vi som är småchicksen med sloganen “It’s best to be 3″. För att inga förstår varandra så bra.

Sent på kvällen åkte vi hem, en lassekassett satt i bilbandspelaren. Längesen men utan att behöva tänka kunde jag sjunga med i varenda ord, varenda melodiförändring, varenda solo. Tryggt och melankoliskt. Efter att jag lämnat av Sofie tog jag omvägar hem bara för att få ut lite mer att stunden i den omslutande natten.

April 13, 2009 11:32 am

Om man skulle ta en paus, åka iväg, en bit bort. Nånstans där det händer nåt. Körsbärsblommor, rök, ljusa nätter, uteserveringar, dricka vin där ställena aldrig stänger, dansa, sjunka ner och sitta kvar och börja om med frukost när det varit ljust tillräckligt länge. Barfota, ärmlöst, där det passar med blommiga klänningar och händer ihop. Med filtar och picnickorgar, och där det finns tålamod att bara ligga och blunda.

Eller så får man se till att det händer nåt där man är. Men det är alltid enklare om man är borta, där allt ligger i ett skimmer innan man hunnit vänja sig. Och under tiden skimret ligger där, göra allting man vill. Våga göra allt man vill. Jag bara romatiserar för det är grått och regnar ute och jag vet att jag borde hitta på något för tristessen har redan gnagt sig för långt in i mig. Gör mig mer och mer modstulen och tvivlande.

April 12, 2009 03:09 pm

Mitt liv är labilt och ostadigt. Upp och så ner. Och vad vill jag? Framtidstro, framtidsotro. Förväntningar, inte oförväntningar. Det finns inget som heter oförväntningar för så fort man snuddar vid begreppet går det över till faktiskta förväntningar. Oförväntningarna finns bara om de är omedvetna. Ena dagen är som en fransk biofilm, andra som ett öde grustag i utankanten av något samhällsliknande. Den här helgen mest det senare. Kanske för att det inte går några franska filmer på bio nu heller. Nervgnagande och uppgivande hopplöshet. Jag tror jag behöver förändring. Förändring utan förväntning.

Kanske hjälper det att skriva bara så här, för på nåt vis blir allt att kännas så banalt och naivt då. Som att jag har det ganska bra ändå. Eller så är jag en obotligt optimist innerst inne, ibland till den mest enerverande grad. Fast det känns lite som att jag ogiltigförklarar och förstör innebörden i det jag skrivit ovanför.

07:30 pm

Just nu är jag så förbaskat trött på…
att folk sätter påskfjädrar i träd
påskpynt i allmänhet
vår hund
när folk inte vågar ta egna initiativ
lucky house
mina förväntningar
min rastlöshet
att folk bara inte äter det de tycker är gott
konstiga människor utan klara avsikter
mitt humör
att vara hemma
mitt risiga hår

PS. ta inget personligt DS.

April 7, 2009 09:52 pm

Imorse klockan åtta satt jag på solsidan i bussen. La märke till alla färger jag iklätt mig. Klargrön jacka, en blå och rödrutig sjal, röda skor och en blå klänning med gula och rosa små hjärtan som nästan inte liknar hjärtan under. Som att det illustrerar våren, hur jag känner mig, glädjen och sista terminen. Speglar solen och mig inuti. Jag tror fåglarna sjöng där utanför fönstret.

Jag såg på Amelie ikväll, för att det är precis så färggrann jag känner mig. För att drömma mig bort lite grann. För att koncentrera scenariorna som rullar på andra sidan mina ögonlock. Förväntningarnas, drömmarnas, fantasiernas scenarion som bara rullar på, ger liv åt sig själv, göder sig själv, som ett löpande band. Det ena föder det andra. Som en biofilm som rullar och biomaskinisten har gått iväg på ett ärende så filmen bara rullar. Ingen stoppar. Som att ingen kan stoppa förväntningarna. Allra helst inte tanken “jag ska inte bygga upp några förväntningar”. De går liksom hand i hand, filmrullen och “jag ska inte”.

Imorgonbitti ska jag beskåda min mage inifrån. Spännande är kanske inte riktigt rätt ord, men… Jag kanske blundar och knyter min näve.

För att citera glasmannen i filmen:

“Det är som med Tour de France,
Man väntar, sen cyklar de fort förbi.

Så när stunden är inne,
måste man haka på utan att tveka.”

April 4, 2009 07:54 pm

Allt går i ett och när jag slår upp kalendern gör jag det med skräckblandad förtjusning. Intagningsprov blandat med projektvecka, lite dansläger, mer intagningsprov och två och en halv dag dans, c-konsert… Men rätt härligt och bara drygt två månader till studenten, galet. Jag får svindel. Vi fick studentmössorna i veckan.

Efter en heldag med projektrepande i torsdags så åkte vi nästan direkt till Stockholm. Försenade gled vi in på releasefesten för Tivoli (kolla tivoliwebben.se vettja). Minglade bland de som fortfarande var kvar (vi missade tyvärr själva huvudfestligheterna) , serverade lite i den provisoriska baren och läste tidningsurklipp som tapetserade toalettväggarna. Försökte göra stan lite senare när så gott som allt folk droppat av från partyt. Men det gäller ju att veta vart man ska (och det gjorde inte vi) så den kvällen slutade i en taxi till fagersjö. Nästa gång får vi ta med oss någon som känner stan om natten lite mer.

Igår åkte vi tunnelbana, åt glass och drack kaffe - vända mot solen som alla andra på torg, längs kajer och på uteserveringar - åt mat och betraktade alla människor, gissade vad de skulle göra till kvällen. Vi skulle på studentfest gissade vi, inte helt säkert men det blev säkrare ju närmre hem vi kom. Vi spånade för fullt på p-kläder vilket temat för kvällen var. Efterhand strömmade folket till och vi bestämde oss för en fullrullekväll trots den lilla missuppfattningen, otillräckliga infon, otillräckliga förmågan att läsa dolda koder eller nåt som gjorde att vi i stort sett var de enda utklädda. Hur som helst, kvällen blev kul. Ja riktigt kul faktiskt.

Jag hade min kris ungefär när det började ljusna ute, usch jag drömde hjälplösa och förtvivlade drömmar. Men sen somnade jag om och vaknade med pigga ögon klockan nio och har kört för fullt hela dagen idag. Prövat mig igenom och rensat maskeradkartonger från mormor och morfar. Mannekängat i köket i fabulösa klänningar, skira nattlinnen, manchesterbyxor med en benvidd på minst en meter, korsetter, peruker och platåskor, en draculamask, en grisdräkt och en blå femtiotalsbaddräkt. Mycket inte alls maskerad utan mest gammalt och värdefullt och fantastiskt flott. Jag exhalteras, fascineras och blir helt lyrisk, särskilt över att det mesta passar utmärkt. Och när mamma ibland himlar med ögonen försöker jag försvara mig med att jag är klimatsmart som återanvänder. Det här är bättre än secondhandaffärer.

Ikväll tog jag fram min guldcykel och tog en tur, i bara tröja. På inte helt pumpade däck och med kvällssolen och vinden och vårlukten och friheten i håret, ansiktet, överallt omkring. Ganska så lycklig och nöjd