March 1, 2009 05:32 pm

Torsdag:
Det märks på pulsen att bjuda på tradera. Hjärtat slår märkbart snabbare när man uppdaterar i sista skävlande minuten. Antagligen kommer jag ångra mig mer än en gång, men jag tror det kan bli rätt trevligt till slut med en svart skinnväska. (Isabell - skaffa dig en inkomst!) Det är ett mysterium med ens konsumtionsprioriteringar.

Senare, med fem säljannonser liggandes ute, identifierar jag ingen ånger alls. Jag bara längtar oerhört efter paketavin.

Sportlovet, händelserikt men lugnt. Myst i Högdalen hos Björn, Erika och Valdar. Åkt tåg och smaskat världens godaste choklad (bland hittills upptäckta). Strosat i storstan, och känt mig oerhört malplacerad på östermalm bland ulstrar, backslicks och exklusiva affärer. Lett åt främlingar och hjälpt en gammal dam att låsa upp hennes rollator i trappuppgången. Smaskat rökta räkor och saffransaioli, direkt från fiskaffären vid Högdalens centrum. Åkt tunnelbana och lyssnat på musik, och det blir lite som att man får ett soundtrack till sitt eget liv då. Det blev extra tydligt när omgivningarna susade förbi så fort utanför fönstret. Som en ganska bra illustration av livet. Som att jag är tåget och att det är dagarna, tiden som jag susar förbi. Läst, drömt och fått smak av la dolce vita med en egen lägenhet. (jag erbjöds bara de positiva vinklarna) Fikor i massor och barnpassning, spontanitet och fina sällskap, god mat och sushi.

Under helgen har vi börjat rensningen i mormor och morfars hus. Inför det tog mamma hem kartonger med sina gamla kläder, (märkta “till mattrasor”). Jag, systerC och Mathilda häpnades, fascinerades, exhalterades och föll i besinningslös förälskelse med blommiga, rutiga, randiga, prickiga klänningar, mormors fantastiska baddräkt, ursöta flickklänningar och en turkos teletubbiesdräkt i frotté. Underbart, och vilken garderobsfyllnad eftersom jag samtidigt insåg vidden av tråkighet i alla mina enfärgade kläder.

Jag lyssnar på Anna Ternheim, Frida Hyvönen samtidigt med schlagersväng, och jag vill dansa ännu mer. Mycket har hänt på lovet men ändå har allt varit alldeles lagomt. Det blir lätt så när man har så fina människor runtom sig.

(Allt handlar om att uppehålla sig med något för att ignorera vad man egentligen bör uträtta)