Hjärtslit
November 18, 2008 06:34 pm
Tomma ord, inte ens ekande. Kan inte fastna, bara studsar ifrån. Jag förstår ingenting. Går i ett vakuum. Ingenting tränger in. Eller ut. Det är precis som förra gången, ord som flyter, studsar på ytan och inte rår på ytspänningen. Önskar jag kunde spräcka bubblan, krypa ner under täcket och gråta. Slippa vandra runt i vakuumet, där ingenting är eller var. Där jag bara går runt, förtvivlad och nollställd. Där det bara sliter i bröstet. Kan inte placera mig någonstans, vet inte var jag ska vara. Spelar det över huvudtaget någon roll? Explodera bröst, snälla explodera. Explodera.
