August 29, 2008 01:23 pm

Jag irrar runt som en osalig ande, vet inte vad jag ska göra med mig själv, mitt liv, min själ, min framtid. Borde strunta i framförhållning och preparering, leva nu istället. Beslutsfattning, då allt sliter och far fram och tillbaka som bränningar, vågor. Det finns aldrig ett rätt svar. “Känn efter vad du vill!” Jag vill så mycket, viljor som inte går att förena utan att jag tänker sönder mig själv. Egentligen en big deal about nothing, men det bara tuggar och tuggar i mitt huvud.

Nu vänder vi blad till det positiva. Jag ska få ta improvisationslektioner i år. Det känns otroligt spännande och kul. Jag är stolt och glad över att jag lade fram och förespråkade min idé, och tacksam över att det positiva gensvaret och att den går att genomföra.

Hittills som artonåring har jag hunnit skaffa en fullständig internetbank (med räkningsbetalningsfunktion, läbbigt), beställt vin, klarat körkortsteorin och tagit ett läskigt kort. Men faktum är att jag känner mig yngre nu, vetskapen om att det är jag som är fullt ansvarig nu, fullt ut, har fått mig att känna mig ännu mer som ett barn. Kanske vill jag försöka rymma. Det är konstigt, men ganska härligt ändå. Det enda som är lite värdelöst är att det fortfarande är en massa saker man inte får göra.

August 28, 2008 03:53 pm

Rödbetor och fetaost. Och faktiskt så gjorde projektet en helomvändning idag och jag känner mig numera jättepepp.

August 11, 2008 08:39 pm

Jag tar på mig stickade strumpbyxor, bejakar hösten. Tänder lampor, löven börjar hänga neråt. Bejakar hösten inom mig, och den nästintill omärkbara antydningen av den annalkande hösten runt omkring mig.

Augusti har bara börjat men det finns ingen sommar som jag hyser hopp om att ska återfå sitt grepp. Ingen sommar att ta tillbaka hösten från blåsten och ge den värme igen. Blåsten som jag uppfattar den. Hösten inom mig präglar mina sinnesintryck.

Hösten är bräcklig, jag frasar som torra löv. Ibland finns ett färgstarkt löv som ligger orört och osöndersmulat. Jag kanske pressar och spar det, omsorgsfullt i en bok. Det finns en höstsol också, den är vacker när den lyser.

Jag har varit och jazzat än en gång. Spelat på jazzklubb. Det är jazz som är. Träffat människor, sett mina mål och drömmar, gjort mina insikter, spelat och för första gången riktigt närvarat på scenen, ätit, övat och fått mängder med inspiration att nu omsätta i praktiken.

Det är pinsamt att dagens, åtminstone skenbart, civiliserade människor kan förklara krig.

August 2, 2008 08:02 pm

Det bästa är att man kan plocka ur alla skålar, ur vilka man vill. Skålar utan samband, sammanhang. Man blandar sitt eget liv, sin egen tillvaro. Som inatt, när vi twistade till klockan två.