Fruktansvärt

July 13, 2008 03:03, 03:24 pm

Sista dagen på jobbet pratade vi om åldrar. Om att vi har alla åldrar i oss, inte bara de man redan genomlevt utan även de som väntar, om fem år, sjuttiofem. Frekvensen tantiga infall och påhitt är stark hos mig just nu. Eller så är de inte tantiga eftersom jag, och fler med mig, sysslar med dem.

Österforsbetraktelser en sommarlördag
Grillning och altandäcket höll middagen igenom. Igår tidig kväll. I eftersnacket kom åskmullret och vi flydde in. Sommartv och sedan var sommarkvällen varm igen. Några fotbollar gick i mål, något skott satt kvar. (Sökes: spontanfotboll, eller hur spontant det kan vara om det är planerat. Fotboll på lek, då) Vi planerade en minisemester men stannade också upp bland allt som var just då. Stilla vatten, bron, en kraftfull sol en bit över skogens överkant. Mänsklig tystnad. Över bron, grusvägen upp kantad av rallarrosorna. Åker, sädesslag, jag vet inte vilket. Det såg så vasst och så mjukt ut. Som om någon använt raspverktyget från photoshop över den. (Fast såklart måste det vara ps som härmat effekten från åkern.) Rödskimrande av solen, i det gulgrönt bruna. Allt fruktansvärt vackert. Kan det vara så vackert är det gör ont? Naturen kan. Det vackra och stillheten omsluter mig ända in. Lugnet som följer och stänger in de gälla orden, släpper fram endast de lugna och eftertänkta. Knappt det.

Runt den vildvuxna hallonbusken/buskarna. Från grannhuset och dess öppna dörr hörs Celine Dions ballader. Ändå på håll men gör fortsättningen på den stilla helheten. Te vid Österfors köksbord. Mathilda gör avskalad, magisk musik. Vi spelar yatzy, hon går och lägger sig, Anders går och lägger sig. Jag och Sofie sätter oss på trappan, sommarkvällen är den första riktiga, och väntar på hämtning i tio minuter. Världens bästa småchicks - aldrig annars har jag såna fina stunder som med er. Jag älskar er fruktansvärt.

Imorse vaknade jag strax före halv nio och kunde lika gärna gå upp. Jag tog min klänning och gick ut med frukostskålen till hallonbusken. La i skålen, stoppade i munnen. Stekte en omelett och hällde yoghurt och nötter i skålen. Över, med, under hallonen. Satte mig på altanen med en tidning också.

Jag och mamma cyklade till Sifferbo och kikade på deras byloppis. En gammal mörkbrun resväska, kanske i hård kartong. Projekt: sy ett passande foder. En turkos kakburk i äldre udda modell för mig och en annan rund för mamma, fyllda med kakor och skorpor. Tre x örhängen, ett spel och en tygkasse med sommardesign av Sofie. Jag skulle vilja ha köpt allting av det hon gjort, allt är så härligt. Men samtidigt vill jag att hon får andra köpare också, så att grejerna sprids.

Sommar är slut, nu en novell. Jag hör något ord här och där - hemska - men det fungerar bra som kuliss i skrivandet. Och regnet på plasttaket. Nyheter, det blåser på. Blåser in på jazz, eller så påstår han att det inte är det. Mathilda föreslog att jag skulle börja skriva för tidning.

4 Comments »

The URI to TrackBack this entry is: http://isabellgn.blogsome.com/2008/07/13/fruktansvart-vackert/trackback/

  1. Vi är så bäst tillsammans! Kärlekkärlekkärlek!!!!

    Comment by Sofie — @

  2. Hallonskogen är annat ett passande namn. Saker kan vara så vackra att de gör ont. Du är det.

    Comment by Mathilda — @

  3. Hallonskogen, ja det var ett passande namn. Ni gör mig gladare än någon annan kan. Livet är underbart med er!

    Comment by Isabell — @

  4. Men du får gärna köpa alla kassarna, resten är kvar.. haha ;) det finns ingen logik. eller, kanske en webshop-blogg. men just nu hoppas jag på fredag! :D

    Comment by Sofie — @

RSS feed for comments on this post.

Leave a comment

Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>