June 20, 2008 03:11 pm

Midsommar, jag funderar om känslan kändes närmare och starkare förr, när skolan slutade en vecka tidigare. Nu kommer midsommar så direkt. Skolan slutar och midsommaren flyger på en, slängs i bröstet på en. Jag hänger inte med. Jordgubbspriset stiger i höjden bara för att de vet att alla måste köpa jordgubbar ändå. Så kön till jordsgubbsståndet försvinner aldrig utan fylls ständigt på. För även om de kostar 40 kronor litern så är det ju faktiskt midsommarsafton och då får det kosta vad det kosta vill. Å andra sidan, så är det ju bara en gång om året. Midsommarn kommer flygande men det är bara att fånga den om man vill ha den. Det vill jag!

Det blev inget midsommarfirande på Häggstigen. Nerlagt. Eldsjälarna har flyttat, en efter en. Väntan på nya eldsjälar. Väntan på att det blir som förut. Jag kommer ihåg torsdagarna, när jag fortfarande kunde ha mina gula dress, när den gröna klänningen med vita rutor fortfarande passade. Kanske var jag sex, sju eller åtta år. Åheeej! Majstångsresning och dans, gitarr- och dragspelare i mitten. Sedan glass till barnen och de vuxna springer hem efter trädgårdsbord och mat. Alla äter sitt och det är allsång vid bordet. Det var en härlig tradition - man skulle kunna säga att det var bättre förr, i alla fall ur det barnaperspektiv som är det enda jag har. Ingenting behöver svärta ner mina minnesbilder, de är ljusa. Knytistraditionen var nedlagd innan jag fyllt tio, majstångsresningen levde kvar till och med förra året. Ikväll ska vi i alla fall ha picknick i Gropen. Med grek/italiensk paj och rabarberkaka, bröd och ost. Vi kommer ha det toppen!

Nu har himlen öppnat sig och regnet hälls ut - som från hinkarna över mitt huvud i badkaret förut. Den bit av himlen som jag ser härifrån är åtminstone lovande blå.

Midsommarhår. Midsommarblommor, jag skulle göra en krans. Kanske det får det bli imorgon. Jag tror att jag efter Mariefredshelgen börjat uppskatta sill. Till den grad att jag nu känner ett begär efter det - Förflytta mig till sillmiddagen, sillburken nu, omedelbart! Kanske är det lite som med sushi. Jag hoppas det är lika gott som jag tror mig komma ihåg.

Onsdagsbetraktelser:

Förmiddag, lunch, eftermiddag. Stress och snärjligt och gräsklippning här och gräsklippning där. Alla dessa släktjobb av städning och klippning gnager i mig och jag måste säga ifrån mig något. Vänligt men bestämt. Tiden känns förbi, pengarna känns intjänade.

Jag satte mig på bussen och det var så mycket rusningstrafik det kan bli på landet. En dam och gick fram och speglade sig i backspegeln och bjöd chauffören på kanellängd. Han mumlade jag någonting om att han inte äter.

Vi hade andra jobbmötet, den här gången med barn och föräldrar. Det är bara att vara tacksam, för jag kommer ha världens roligaste sommarjobb. Och med den lättheten hjälpte jag en dam som skulle av tåget. Innan jag låste upp mitt paprikaröda kabellås och packade i cykelkorgen. Majestätiskt cyklade jag hem på guldcykeln med vinden i håret och öronen. Och varför har de ens börjat tillverka andra, nya cyklar? Mountinbikes, racercyklar som vardagscyklar? Nej, tjugoen växlar snarare försvårar och krånglar till det än gör det lättare. Men en växel är det bara att cykla och njuta. Och bara man är bestämd och bromsar i tid så fungerar de sega bromsarna utmärkt. Framförhållning har väl alltid varit min starka sida, eller?

Jag cyklade omvägar, grusvägar hem. Njöt av allt vackert, grönt, lummigt och blommigt. Dofterna. Hem, bryggde en kopp te och försedde min cykel med ett blågult band, sedan fortsatte jag mina omvägar mot Sofie och känslan var att Sverige skulle vinna stort. Det gjorde dem förvisso inte, men jag och Sofie hejade på och hade det trevligt ändå. Em tog slut, men hur skulle vi kunna ställa det till rätta? Jag ser bara tidsslöseri i att vara långsynt och gräma sig över något så opåverkbart som tvfotboll. I vår världen kändes det fortfarande minst lika lätt att leva.

Halv tolv susade jag hem i den kyliga nattluften. Varför cyklar man inte mer på natten? När det är midsommartider och fortfarande ljust och fåglarna redan börjat sitt gryningskvitter. Någon mer gång, innan nätternas mörker kommer smygande med sina skuggor igen.