May 12, 2008 09:35 pm

Numera står ett körsbärsträd och en röd krusbärsbuske planterade vid härbrets soliga vägg. Jag hoppas trädet vill blomma. Jag vill uppleva, lukta med stängda ögon, hålla i en körsbärsblomma, i sommar. Jag vet inte varför jag har upphöjt det så. Det är vackert. Jag märkte hur ovan jag är med kroppsarbete, som i att gräva gropar, köra skottkärra och plantera träd. Men det var en positiv upptäckt för det var rofyllt.

Dansturné har dansats och jag vet att jag aldrig skulle kunna sluta. Jag tänkte ett tag på att testa något nytt, nu vet jag att det inte blir så. Dans har blivit en beståndsdel livet.

Matteprov har gjorts, och tal har hållits. Det låter som om hela mitt liv redan varit. Men nu halvskuttar jag i nedförslutet. Jag skuttar mig genom dagarna för att få sätta sig i solen på altanen med lite kaffe. Kanske sova en stund. Bara en pers kvar, nationellt prov i engelska B i fem timmar på torsdag, men den är i stort sett den sista. Skriva om klivet in i vuxenvärlden. Jag känner mig fortfarande som ett barn.

Jag har förväntansfylld börjat läsa Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån. Det är Bodil, det med. Så klart. Det märktes omedelbart, på första sidan.

Vitsippor, hägg, brudspirea, liljekonvalj, maskrosor, tulpaner, häggmispel, små äppelblommor som snart slår ut på allvar, snart syrénen också. Förut blommade allt det där (förutom vitsipporna) i skolavslutningstiderna. Nu vill jag bara fånga varje stund och varje ögonblick.

- Det får väl duga då, tänker jag och trycker ut lite av den halvgamla oinbjudande hårmoussen. Instinktivt sätter jag dit näsan. Jag vill alltid lukta först, innan jag börja använda något för mig nytt och främmande. Förnimmelser, dagis, matbordet i målarrummet, misstycke. Jag kan inte knyta ihop trådarna ordentligt.

Det är besynnerligt hur urvalet sker, vilka intryck som ska få stanna.