April 14, 2008 06:37 pm

Jag lyssnar på en tidig Lasse-skiva och drabbas plötsligt ångest. En undran över vad jag gör med mitt liv, gör jag något med det överhuvudtaget? Jag fastnar i en negativ spiral. Jag som medvetet valde tidiga Lasse för att slippa de nyare mer djupa och svarta låtarna. Tydligen fungerade det inte, för istället börjar jag negativt överdramatisera så att allt till slut framstår som en stor livskris (som egentligen inte alls existerar). Gör jag verkligen det jag vill, är jag för passiv, tar jag för lite initiativ, lever jag i någon lathet och vilar på det trygga och förutbestämda, går jag i någon slags falsk bubbla av tillfredställelse och välgång… bla bla bla. Jag vet redan med mig att jag inte kommer komma till några slutsatser. Ett tillfälle av hopplöshet som säkerligen har försvunnit om en kvart. Och säkerligen inser jag att det inte finns någon falsk bubbla utan att jag uppskattar mitt liv på riktigt. Jag tror jag tänker för mycket.

För att rycka upp mig tänker jag börja längta efter blommande körsbärsträd och köksörter i terracottakrukor.