April 13, 2008 04:29 pm

Projektet är avslutat, finito. I lagomt tempo börjar jag ta itu med saker och komma ikapp. Det är urpackning av väskor och uppdatering av vad som hänt utanför Sveasalen den gågna veckan. Senaste fyra-fem dagarna har jag enbart kommit hem för att sova, möjligtvis har jag hunnit med en macka innan jag bokstavligt fallit i säng. På det hela taget en väldigt rolig och bra vecka och själva projektet - Bellman Begins blev en stor succé. Trånga loger, snabba klädbyten, skratt, utklädnader, hårsprayande, tidsresor, kaffekokning och Rock around the clock-dansande. Och musik, från schlager och disco till hippies och Hendrix. Som sagt - det blev lyckat! Och att stå på scen är varmt men så otroligt roligt.

Samtidigt har det varit väldigt mycket upp och ner och berg-och-dalbana. Möjlig orsak: Jag har förträngt det i säkert tio år men nu har det kommit upp igen, jag fungerar inte riktigt då jag inte fått tillräckligt jag med mat. De gånger hungern (av någon anledning) inte gör sig märkbar genom ihållande magsmärtor, svallande illamående, kallsvettningar och allmän handlingsförlamning är det istället som om någon annan flyttar in i min kropp. Det jag säger och gör kommer inte från mig och det mesta blir halvdana och tafatta försök. Det var en lättnad då jag igår fick insikten om att jag kunde skylla min tillsynes hopplösa status på matbristen och inte på en plötslig personlighetsförlamning eller liknande.

Efter en smärre ihopbrytning då jag kommit hem igår, tog jag mig sakta men säkert komma upp på banan igen för att sedan peppad iväg bära iväg på projektfesten. Själva avslutningen på veckan och estetårets mest hypade happening. Lite överskattat måste jag säga, men så är jag ju kanske inte den mesta partypinglan. Det blev lite dans men inte så mycket mer. En känsla av patetiskhet (?) gnagde inom mig, kanske som någon slags bekräftelse.

Jag längtar efter att få komma in i vanliga rytmer och mönster nu. Det går inte att komma ifrån att det är en omställning, att helt plötsöligt ha femtio personer tätt inpå sig i fjorton timmar i sträck. Men det är rätt mysigt ändå.

Ingen söndagskänsla eftersom måndagen och tisdagen är lediga på grund av studiedagar, det känns som en ofantlig lyx. Lediga dagar för att göra inte annat än att bara ta det lugnt.

09:17 pm

Det finns inte i ens värld, inte inom ramen för ens förståelse. Hur en människa kan göra något så hemskt mot en annan människa. Mot ett barn. Med största sannolikhet är det en sjuk människa, men hur det än är så går det inte att föreställa sig. Jag tänker på Engla, det blev uppklarat ikväll. Vad ska man göra, hur ska man bära sig åt? Det känns som om samhället går i stadigt nedåtlut.

11:05 pm

En ny Winnerbäck-duett, med Melissa Horn den här gången. Deras röster och min lila stickning med benen uppdragna och ryggen mot kökssoffans kortsida. I ett dunkel. Fönsterlamporna från vardagsrummet når inte hit. En vacker bräcklighet.

11:21 pm

Gatlampan har slockat här nedanför.