Mitt liv!

April 28, 2008 08:06 pm

Mycket känns falskt och spelat just nu, det gör mig förvirrad. Vad är det för idé att spela med i spelet längre? Nej, ingen som helst faktiskt, skulle jag säga. Det är dags att ta tag i det, öva på att vara ärlig, uppriktig och lyssna på sig själv. Och inse att man faktiskt lever sitt liv, och att det bara finns ett.

Jag tar mig friheten att fortsätta på låten Mathilda citerade på sin blogg : “Alla bara spelar sitt spel, den som följer regler gör fel…”

Vi samtalade lite om det - nej faktiskt nästan bara om det - över en tidig lunchmacka med kalkon, mango och soltorkad tomat på siljan idag. Det kändes så bra.

På valborg blir det grillning och potatissallad, kanske en cykeltur, och någon god efterrätt. Med mina bästa vänner. Jag vill ta det lugnt, så varför skulle jag inte göra det?

Jag filar färdigt på min sista sommarjobbsansökan, men den här gången tror jag att jag kan ro i land. Det känns som att jag redan är halvvägs. Handledare på sommarskolan i tre veckor, det känns som väldigt rätt.

Vårsol och flygtur

April 24, 2008 08:55 pm

Dagens mest tragikomiska: En brasiliansk präst ville slå världsrekord i heliumballongsflygning. Nu är han spårlöst försvunnen. Det kanske man hade kunnat räkna ut på förhand.
Metro –>

Det är vår och glassuget är ihållande. Dagarna passerar förbi och solen värmer. Rasterna tillbringar vi gärna ute. Idag har jag min första ostressig kväll den här veckan, mycket beroende på att danskläderna nu är ordnade så långt det är möjligt. Ändå är det något som gnager i mig, litegrann. Lite skrev jag av mig i kvällssolen på altanen. Ibland får jag nästan klaustrofobi av alla så invanda mönster. Nästan varje vecka börjar jag dippa efter halva onsdagen och det håller sedan i sig under torsdagen. På fredagen brukar jag vara på banan igen. Märkligt. Mycket står och väger.

Jag läser Bodil Malmstens Det är fortfarande ingen ordning på mina papper (efter tips från syrr C) parallellt med Flyga Drake. Helst vill jag läsa ut den senare för att sedan fullt kunna ägna mig åt Malmstens, men den förstnämnda lockar för mycket för att jag skulle kunna hålla mig ifrån att läsa någon text då och då, ändå. Den inspirerar.

På tal om stora C så tillbringade jag helgen i Mariefred. Jag var moster åt tre av världens gulligaste barn - det är fantastiskt mysigt och kärleken bara flyger runt. Det händer inte så mycket men det är ändå fullt upp. Alldeles lagomt och samtidigt har jag ju också varit syster och svägerska (?). På lördagkvällen gjorde vi en fantastisk fisksoppa med ett foccaciabröd som var ännu mer fantastiskt* morgonen därpå efter att ha legat framme och segat och smakat till sig under natten. På söndagen var våren ett väl förankrat faktum.

Ny upplevelse: I fredags, efter att ha anlänt med tåget i Stockholm, tillbringade jag den sena eftermiddagen i stan med pappa. Vi strosade runt, lugnt, med enbart två-tre förutbestämda hållplatser. Fikade och fick tid att prata.

Jag måste ringa och visa mig intresserad och informera mig om ett potentiellt sommarjobb imorgon. Nu måste jag packa inför helgen och dricka en kopp te för halsens skull.

*Fantastiskt, av någon anledning så har det blivit det förstärkade ord jag använder mest just nu.

Några minuter livskris

April 14, 2008 06:37 pm

Jag lyssnar på en tidig Lasse-skiva och drabbas plötsligt ångest. En undran över vad jag gör med mitt liv, gör jag något med det överhuvudtaget? Jag fastnar i en negativ spiral. Jag som medvetet valde tidiga Lasse för att slippa de nyare mer djupa och svarta låtarna. Tydligen fungerade det inte, för istället börjar jag negativt överdramatisera så att allt till slut framstår som en stor livskris (som egentligen inte alls existerar). Gör jag verkligen det jag vill, är jag för passiv, tar jag för lite initiativ, lever jag i någon lathet och vilar på det trygga och förutbestämda, går jag i någon slags falsk bubbla av tillfredställelse och välgång… bla bla bla. Jag vet redan med mig att jag inte kommer komma till några slutsatser. Ett tillfälle av hopplöshet som säkerligen har försvunnit om en kvart. Och säkerligen inser jag att det inte finns någon falsk bubbla utan att jag uppskattar mitt liv på riktigt. Jag tror jag tänker för mycket.

För att rycka upp mig tänker jag börja längta efter blommande körsbärsträd och köksörter i terracottakrukor.

Nu är efteråt

April 13, 2008 04:29 pm

Projektet är avslutat, finito. I lagomt tempo börjar jag ta itu med saker och komma ikapp. Det är urpackning av väskor och uppdatering av vad som hänt utanför Sveasalen den gågna veckan. Senaste fyra-fem dagarna har jag enbart kommit hem för att sova, möjligtvis har jag hunnit med en macka innan jag bokstavligt fallit i säng. På det hela taget en väldigt rolig och bra vecka och själva projektet - Bellman Begins blev en stor succé. Trånga loger, snabba klädbyten, skratt, utklädnader, hårsprayande, tidsresor, kaffekokning och Rock around the clock-dansande. Och musik, från schlager och disco till hippies och Hendrix. Som sagt - det blev lyckat! Och att stå på scen är varmt men så otroligt roligt.

Samtidigt har det varit väldigt mycket upp och ner och berg-och-dalbana. Möjlig orsak: Jag har förträngt det i säkert tio år men nu har det kommit upp igen, jag fungerar inte riktigt då jag inte fått tillräckligt jag med mat. De gånger hungern (av någon anledning) inte gör sig märkbar genom ihållande magsmärtor, svallande illamående, kallsvettningar och allmän handlingsförlamning är det istället som om någon annan flyttar in i min kropp. Det jag säger och gör kommer inte från mig och det mesta blir halvdana och tafatta försök. Det var en lättnad då jag igår fick insikten om att jag kunde skylla min tillsynes hopplösa status på matbristen och inte på en plötslig personlighetsförlamning eller liknande.

Efter en smärre ihopbrytning då jag kommit hem igår, tog jag mig sakta men säkert komma upp på banan igen för att sedan peppad iväg bära iväg på projektfesten. Själva avslutningen på veckan och estetårets mest hypade happening. Lite överskattat måste jag säga, men så är jag ju kanske inte den mesta partypinglan. Det blev lite dans men inte så mycket mer. En känsla av patetiskhet (?) gnagde inom mig, kanske som någon slags bekräftelse.

Jag längtar efter att få komma in i vanliga rytmer och mönster nu. Det går inte att komma ifrån att det är en omställning, att helt plötsöligt ha femtio personer tätt inpå sig i fjorton timmar i sträck. Men det är rätt mysigt ändå.

Ingen söndagskänsla eftersom måndagen och tisdagen är lediga på grund av studiedagar, det känns som en ofantlig lyx. Lediga dagar för att göra inte annat än att bara ta det lugnt.

09:17 pm

Det finns inte i ens värld, inte inom ramen för ens förståelse. Hur en människa kan göra något så hemskt mot en annan människa. Mot ett barn. Med största sannolikhet är det en sjuk människa, men hur det än är så går det inte att föreställa sig. Jag tänker på Engla, det blev uppklarat ikväll. Vad ska man göra, hur ska man bära sig åt? Det känns som om samhället går i stadigt nedåtlut.

11:05 pm

En ny Winnerbäck-duett, med Melissa Horn den här gången. Deras röster och min lila stickning med benen uppdragna och ryggen mot kökssoffans kortsida. I ett dunkel. Fönsterlamporna från vardagsrummet når inte hit. En vacker bräcklighet.

11:21 pm

Gatlampan har slockat här nedanför.

Kaffe, smältsnö och projektvecka

April 8, 2008 10:39 pm

Tisdag förmiddag och en kopp kaffe. Aprilsnön som kom igår smälter undan för undan där ute, förhoppningsvis försvinner den helt. Kaffe, nästan fantastiskt gott. Samtidigt råkar jag precis lyssna på ett program där de pratar om kaffedrickande. Lyckligtvis inte så avskräckande. Projektrepen börjar klockan ett. Efter gårdagen känns det lovande, och framförallt väldigt roligt. Lite repande för mig själv här hemma sedan en god lunch innan jag åker. Någonting med röding, bulgur, avokado, feta och färsk timjan funderar jag över. Antagligen i salladsform. Nej, det är faktiskt inte så pretentiöst som det låter - fisken är redan färdig. Bäst att ta den ur frysen ögonblickligen. Kanske är det konstigt, jag vet inte, men jag älskar att lyxa till det lite och laga gott också när jag är själv. (Jag måste erkänna att jag ibland är överambitiös så det blir jobbigt, men i de flesta fall så är proportionerna ambitiositet rimliga så att det fortfarande blir roligt.)

Fascination

April 6, 2008 04:16 pm

Projektveckan tar fart imorgon, full fart men superkul. Lite kläder återstår att leta fram bara. Helgen har dragit förbi som en vind. Förhoppningsvis har den bringat lite återhämtning och uppladdning.

Jag och Sofie åkte på Toadzshow igår. Det var otroligt kul att se. Skönt att man fortfarande är igång så man slipper längta tillbaka. Efteråt såg jag på Amelié från Montmartre som jag lånat av S. Att den är så fantastisk den filmen, och så fascinerande - jag hade nästan glömt det. Den fick mig att börja fundera över människor, deras unika sidor. Ett märkligt gillande eller en avsky angående något som andra aldrig ens lagt märke till. Små hemligheter som inte syns utåt men som spritter inom en ibland. Jag håller på att identifierar mina, det vore spännande att få ta del av andras också.Kanske borde man förse sig med en sån exceptionell hobby också, som att katalogisera slängda fotoautomatskort. Jag är glad att min jacka är grön.

Pianot står numera, efter att ha blivit stämt halvvägs, nästan aldrig tyst. Det (ett piano, han eller hon? Vem kan veta) har inspirerat mamma att börja igen, och min tid försvinner ofta där. Jag inbillar mig att mina dagar, helger flyger förbi utan att jag hinner uträtta någonting. Pianospelet har fallit in i facket med det basala - mat, sömn, motion.. Kanske borde jag omvärdera, allt pianospel är väl verkligen uträttning. Men det ter sig så naturligt att jag inte räknar in det.

Överpositivism?

April 4, 2008 11:50 pm

Vardagsveckan har gått. Jag känner redan sommarvibbarna. Sommartiden ja, jag vill hävda att det var den som ställde till med min dunderförsovning i tisdags och miniförsovningen igår. Men äsch, om man vaknar för sent, det går inte att vrida tillbaka klockan så det är ingen idé att gräma sig. Istället är det bara att ta till vara på och njuta av en lugn morgon tills dess att nästa buss går. I övrigt så har jag inhandlat en grön vårkappa som känns bara bättre och bättre och jag blir glad så fort jag ser den. Eftersom både jag och Mathilda varit så lyckosamma i vår jackhandel fick vi lov att fira med en kula glass efteråt. (sommarvibbar)

Alla verkade leva upp denna fredag för skolans största händelse det här året, på flera år? - Framtidsmässan. En föreläsning först, på temat “En hållbar människa” med en man vid namn Stoyan. Det var roligt och träffande om kultur- och köns/relationskrockar.

Ett seminarie om personlig coaching och mental träning. Egentligen är det ganska självklart och uppenbart - positiva tankar ger positivt resultat. Älska och uppskatta sig själv, och på så vis bli ännu bättre på att älska andra. Det är något som jag tror på, så starkt att jag skulle vilja införa det på i skolan. (Högstadiet, åh jag känner en sån otrolig hatkärlek och jag är beredd att säga att det kanske inte är den mest välgörande perioden i livet. Men å andra sidan, den tiden har ju gjort en till den man är idag, tagit en dit man står just nu.. Jag är splittrad.) Hur som helst, där fick vi en övning där vi skulle blunda visualisera för vårt inre; 1. Hur ser mitt liv ut nu? 2. Hur vill jag att det ska vara? 3. Hur kommer jag dit, och slutligen 4. Vad hindrar mig? Det kändes fantastiskt att inse vilket oerhört tryggt och underbart liv jag har, att jag faktiskt känner mig lycklig. Det känns så härligt att jag lärt mig vara tacksam och uppskatta saker på ett helt annat sätt. Men det som kändes om möjligt ännu bättre, och ännu mer sporrande var att inse att det inte finns någonting som hindrar mig från att komma dit jag vill, ingenting. Jag tror det var detta faktum som till stor del låg till grund för min fortsatta dag.

Tankekraft, människans förmåga att, till viss del, kunna styra över sitt liv, mental träning, allt sånt fascinerar mig så. Allt bara andas optimism, optimism, optimism.. Kanske är jag överoptimistisk? Men jag gillar det och jag delar hemskt gärna med mig. För det handlar inte alls om att jag vill försöka känna mig bätttre än någon annan med optimismen som verktyg. Nej, bara om att vara glad och ha inspiration och vilja som kan smitta. Alla kan, och alla borde uppmuntra och tycka om sig själva mer!

Sjöviks folkhögskola arrangerade ett annat seminarie. De agerade inspirerande och nu känns det som ännu mer sjävklart att det blir så efter gymnasiet. Inte nödvändigtvis Sjövik men musikfolkhögskola, absolut. Det finns säkert hundra skäl. Arbeta utomlands, visst det kommer jag säkerligen ha hunnit med då jag står där med halva, eller kanske en tredjedel av livet kvar att leva. Just nu känns det inte riktigt prioriterat. Men någon gång vill/ska jag ut och volontära.

Framtidsmässan slutade, utan att jag fått ens en liten bit choklad. Jag fick lov att åka hem och tröstäta lite. Kvällen har jag tillbringat hos Sofie. Slappat med lite veckan som gått, vad händer i ditt liv som inte händer i mitt-snack.. Det var mys.

Eftersom den här dagen varit så fantastisk avslutar jag den här med en stor kopp grönt te med det fantastiska namnet livslust (smaken är värd namnet), en skiva pyramidknäcke med ost och päron (vilken i och för sig åts upp för minst en halvtimme sen, men ändå) och lite slösurfning. Bakgrundsoundtrack direkt från youtube: Musik ur den vackra, om än väldigt speciella, filmen Pianot som jag såg förra helgen. (Också det har hunnit tystna)

Jag önskar att man kunde spara såna här dagar, i en sån där liten ask med en spelande ballerina. En ask att öppna någon dag när motivationen och andan är frånvarande, då det känns tyngre. Förhoppningsvis kan jag åtminstone ha asken inom mig.