December 4, 2007 07:41 pm

Tiden bara går, oftast händer mycket, men ibland ingenting och då behöver jag de stunderna. Lassekonsert. En helt ny sida av Du gamla fria Nord och ungefär där vände konserten. Den kom upp och blev en Lassekonsert, med den äkta känslan och stämningen, vilka var lite frånvarande till en början. Musikerna, låtarna, Lasse - allting fascinerar mig. Det var jag, mamma och mina systrar (dit jag så gott som räknar även Erika). Eftersnack runt köksbordet med diverse tilltugg. En natts sömn och ett tåg till Stockholm och ett till Mariefred. Och överallt lyxiga middagar. Mys och lugn en stund. Ännu en natt och ganska snabbt sov jag bra, även fast det var under ett litet barntäcke. Tåg tillbaka till storstan, mamman med hennes två döttrar. Kondisfika och sedan strosade vi runt hela dagen. Ringvägen och så Götgatan ner, Skånegatan och smågatorna där omkring. Lunch på Chutney. En veggierestaurang med härlig atmosfär och god mat utan att vara för pretentiöst. Jag rekommenderar den verkligen. Julskyltning igång och mitt bästa shoppingssinne var där, och med det även en dos beslutsångest. Allting lugnt, precis som man önskar, och allt var härligt. Ett stilla snöfall när mörkret lagt sig och vi befann oss inne i mittencity igen. Julkänslan steg. Tåg hem, trött och slut men nöjd med allt. Lyx till mig själv och även några julklappar. Ett pennfodral, en mössa (som passar mig!) och nya skor var extra härligt.

Hem kom vi, till mycket snö och nu, en vecka senare, har julpyntandet kommit långt. Jag bara myser dock med ett ganska fullt program. Imorgon har vi viskonsert, på torsdag ska vi på teater och på lördag ska jag se när mina vänner dansar. Mamma har börjat sticka mina vantar och jag har redan handlat klart alla julklappar utom en efter en Borlänge-tripp med Mathilda i lördags. Jag tror jag ska dra ut på inslagandet lite. Det var en ensam-hemma helg. Jag och Folke myste på en promenad i en magisk vinterkväll i fredags, och på lördagen fick jag mysigt sällskap efter Borlängeturen.

Mest spelar jag piano nu. Och bara för att jag längtade efter risgrynsgröt stod den mig plötsligt upp över öronen. Jag är nöjd med mig och mitt liv. Det är härligt när man märker hur man utvecklas och går framåt. Jag blev arg igår och det var skönt. Och det är härligt att skriva av sig igen. Och kanske är det menat så, att man mest ska minnas allt det fina. Det märks när jag ska skriva, men det måste ju bara betyda att det händer mycket fint.