October 7, 2007 06:04 pm

Söndag, jag ser grannbarnen gå runt med sina färgglada gräsklippare i plast. Fyllda av ansvar och stolthet. De rör sig när det andra står fast. När horisontmolnen tornar upp sig och ger solen extra styrka. Utanför fönstret där jag sitter. Kanske är det naturligt att jag blir som mest poetisk när jag sitter och stirrar ut från mitt rum och ska plugga.

Jag tog en paus och gick ner och vi åt äppelkaka med vaniljsås som mamma gjort. Det som vi upptäckte en längtan för under promenaden tidigare. En promenad, djupa samtal om vikten av att ta vara på livet och ha mål. Här är ditt liv! Förresten så borde man baka fler äppelkakor och äppelpajer på hösten.

Ett samtal, och genast bli bokens, tidigare hyfsat välförstådda tal, endast till ett kaos av siffror i mitt huvud. Daugava har tystnat för länge sedan. Varför ska det kännas som jag har ditt liv i mina händer, när jag vet att jag egentligen bara har mitt eget? Varför handlar jag så? Om jag bara kunde sluta vara så tvetydig och så obeslutsam. Trots det finner jag denna söndag ganska rofylld, egentligen känns hela mitt liv ganska rofyllt. För jag vill tro att allt kring det här kommer ordna sig snart. Jag vet att det kommer göra det. Och livet kommer aldrig bli helt sanerat från problem.

08:40 pm

Det känns skönt att fått haft en lugn helg. I fredags kväll var jag hemma. Vi åt höstgryta med torkade aprikoser och senare tände vi ljus - jag älskar tända ljus - och såg på Sånger från andra våningen samtidigt som jag åt banan med smält choklad. Roy Anderssons filmer är inte som andra. Igår kväll åkte vi till borlänge och spelade fusk-guitarhero och åt godis. I förmiddags åkte jag till Borlänge igen, fast med mamma, och köpte en svart duffel.