October 2, 2007 09:19 pm

Jag vill bara slippa undan allt onödigt, allt som görs utan mening, av gammal slentrian utan att jag egentligen vill. Jag vill inte lägga kraften och tiden på det. Det är inte meningen att man ska ödsla tiden så. Jag är trött på internet, men vill bara skriva och jag gör det bäst här. Jag vill läsa vad andra skriver men jag vill slippa allt det andra som finns här av gammal vana, det som fingrarna automatiskt söker sig till och säger att jag måste kolla. Jag vill istället lägga kraften på att jobba för mina drömmar (improvisera på bluesbasen i pianorummet, till exempel), utveckla mig själv från mitt innersta, lägga tiden på situationer där jag trivs och som kan göra intryck, utbyta livsvisdomar och fika. Om man bara läser min blogg så kan man nog få bilden av att jag fikar hejdlöst, så är det inte riktigt det är mer att jag verkligen uppskattar och tycker om de stunder när jag väl gör det. Tisdagen är den enda givna fikadagen, resten av dagarna fikar jag oftast inte, kanske på en eller två till.

Pappa hade gjort svamprisotto som jag önskat, bordslampan skulle förstöra upplevelsen, tända ljus förvaltade den bättre. Jag satt kvar där, drack en kopp kaffe och med ljusen tillsammans med mörknandet utanför lyckades jag äntligen fånga upp lite av den där stämningen som jag läser om eller mer tror att alla andra har när de pluggar. Alltid får jag någon slags utopisk bild då jag läser vad någon skrivit om och att de pluggar. Det låter alltid så perfekt, kanske är det för jag jämt får bilden av ett kaffeglas, tända ljus och ett inspirationsflöde utan hejd. Antagligen sitter de flesta vid köksbordet med starkaste lampan precis som jag oftast gör med hjärnan på noll, i moll. Egentligen är den någon helt annan stans och pluggandet går lika segt som man skulle önska att det gick fort.