October 31, 2007 09:44 pm

Snöflingorna övergick till piskande regn. Jag och Hilma tar våra dagliga promenader. Någon tyckte att det passade sig att torka tvätt ute. Min framförhållning med att läsa tjugofem sidor om dagen för att fixa engelskaboken går över förväntan. Tandläkartid klockan åtta imorgon och sedan fördriva tid i Falun. Kanske kommer jag på någonting eller så går jag bara omkring på måfå tills dess att Sofie och Mathilda kommer. Framför allt för att fika där de sägs ha den godaste varma chokladen - vilket betyder att man redan måste ha druckit kaffe. Lite affärsstrosande. Jag konstaterade igår kväll att jag har kläder så jag klarar mig - om jag känner mig själv så kommer jag inte komma ihåg det så länge imorgon, men jag bör försöka - möjligen skulle ett par bruna stövlar vara det jag saknar. Och eftersom jag känner mig som ett fån då ingen sagt till mig att byta fiolsträngar tidigare har ett sånt inköp ganska hög prio.

Tedrickande.

October 30, 2007 02:20 pm

Jag är uppe i lovet. Sover länge, spelar piano, läser, rensar digifoton halva nätterna för att jag måste bränna ner dem innan datorn ger upp, leker med mina syskonbarn ibland och småpysslar lite med sånt som jag får syn på. Jag upptäckte nyss Upp till kamp-musiken. Det är möjligt att Upp till kamp-dvdn blir det första jag skriver på min önskelista. Kamerabatterierna laddas annars skiner solen perfekt för fotoserier. Fast den skiner lika bra för en Hilma-promenad.

Maskerad var roligt och alla hade gått in för det. Hela kvällen dansade och dansade vi i någons sovrum till samma skiva som gick runt runt. Lördagen, ett streck, och jag har säkert lärt mig nåt. Söndag, måndag och nu tisdag och äntligen är jag igång. Fast på lovfart, precis som det ska vara.

October 24, 2007 08:32 pm

Självkänsle- och självförtroende-höjande dag nummer 1. Allt har gått min väg, och det som möjligtvis inte gjort det har jag glömt bort. Från att jag gick upp imorse och fick en lugn morgon och sedan klev på en sov-bejakande nersläckt buss till att jag nu sitter här och nyss har pratat med Sofie och är på väg in i duschen.

Det visade sig att Engelskaprovet gått biljant, detsamma gjorde dansen idag. Min positiva energi gjorde allt möjligt, fick mig att tänja på mina gränser och orka mer. Och jag säger hej till högersplit. Tjoalia. Ta mig på orden - det är inte skryt, jag vill absolut inte försöka visa mig bättre än nån annan. Jag är bara nöjd över att överträffa mig själv och utvecklas, och jag vill mer än gärna dela med mig av min positiva energi. Nöjd var’e ja, och glad och festsugen, vilket gör mig peppad som aldrig förr. Och fredagens maskerad är det enda samtalsämne som figurerat i vår klass under hela veckan, i stort sett.

October 23, 2007 08:46 pm

Lite mer respekt tack, och lite mindre ensam skog som framkallar paranoia hos mig. En del skolarbete, och så sy en Mimmi Pigg-rosett.

October 21, 2007 09:13 pm

Jag tog en promenad ikväll. Lugn, trygghet, fötterna på jorden. Tid. Allt känns överkomligt, allt känns som att det är på rätt väg och kommer bli bra.

Lite blandat lugnt och mysigt i fredags med Sofie och Mathilda. Musik om kvällarna är något speciellt. I fredags var vi tre, igår natt satt jag själv uppe till halv två och spelade piano och sjöng för mig själv.. Och för övriga som lyssnade istället för sov. Tända ljus, en kopp te, lugna låtar med texter relativt i nuet och välbehaget strömmar genom mig och jag vill aldrig lägga mig. Det känns så, som psykologiboken beskriver känslan av flow. Jag börjar upptäcka sången, hur roligt det är. I längden blir det ganska trist att kompa låtar hemma för sig själv utan sång. Men än så länge är det mest för mig själv. Piano har jag spelat hela helgen, just nu mest Lars Jansson. Timmar och åter timmar.

En lagom vecka, aningen mycket att göra men det fixar sig. Maskeradfest på fredag och sedan är det lov.

October 11, 2007 07:16 pm

Öva lite mer. Göra iordning termoskaffe och smörgåsar. Kanske lite yoghurt eller om det finns något annat hemmahavande som känns mer lockande. Och glöm för guds skull inte passet! Sova en stund. Sedan åka och spela halva natten. Det är alltid vi som får nattskiften. Men det är mysigt, en speciell känsla. Hem igen någon gång imorgon bitti och sedan sova halva dagen. Och vara tacksam över att jag fått möjligheten.

October 7, 2007 06:04 pm

Söndag, jag ser grannbarnen gå runt med sina färgglada gräsklippare i plast. Fyllda av ansvar och stolthet. De rör sig när det andra står fast. När horisontmolnen tornar upp sig och ger solen extra styrka. Utanför fönstret där jag sitter. Kanske är det naturligt att jag blir som mest poetisk när jag sitter och stirrar ut från mitt rum och ska plugga.

Jag tog en paus och gick ner och vi åt äppelkaka med vaniljsås som mamma gjort. Det som vi upptäckte en längtan för under promenaden tidigare. En promenad, djupa samtal om vikten av att ta vara på livet och ha mål. Här är ditt liv! Förresten så borde man baka fler äppelkakor och äppelpajer på hösten.

Ett samtal, och genast bli bokens, tidigare hyfsat välförstådda tal, endast till ett kaos av siffror i mitt huvud. Daugava har tystnat för länge sedan. Varför ska det kännas som jag har ditt liv i mina händer, när jag vet att jag egentligen bara har mitt eget? Varför handlar jag så? Om jag bara kunde sluta vara så tvetydig och så obeslutsam. Trots det finner jag denna söndag ganska rofylld, egentligen känns hela mitt liv ganska rofyllt. För jag vill tro att allt kring det här kommer ordna sig snart. Jag vet att det kommer göra det. Och livet kommer aldrig bli helt sanerat från problem.

08:40 pm

Det känns skönt att fått haft en lugn helg. I fredags kväll var jag hemma. Vi åt höstgryta med torkade aprikoser och senare tände vi ljus - jag älskar tända ljus - och såg på Sånger från andra våningen samtidigt som jag åt banan med smält choklad. Roy Anderssons filmer är inte som andra. Igår kväll åkte vi till borlänge och spelade fusk-guitarhero och åt godis. I förmiddags åkte jag till Borlänge igen, fast med mamma, och köpte en svart duffel.

October 4, 2007 09:12 pm

Och varför slutar jag inte bara. När meningslösheten stiger över mig så fort jag sätter mig här. Varför och varför kan jag inte ta ett steg framåt och lämna saker bakom mig? Varför måste jag hänga med i allt? Varför kan jag aldrig lägga mig tidigt?

October 3, 2007 10:26 pm

Någon dränerade all min energi och lust. Kanske var det bara tröttheten, kanske är jag stressad, kanske skulle jag inte ha tagit på mig de där jeansen. En hel onsdag, först när jag satt mig ner med en kopp te och tände ljus kunde jag känna mig lugn. Hela dagen hade ju redan gått, men ändå, jag kände mig tillfredställd och nöjd med det lugn som äntligen infunnit sig. Trots uppgivenheten på eftermiddagen, jag vet att jag kommer få springa från bussen för att hinna till dansen. För om jag slutar fyra är bussen hemma först vid fem. Skolka skolka skolka, men överjaget och dess moral sitter på min axel och tittar mig rakt in i ögonen, och gör att jag hindrar mig.

Imorgon ska jag försöka pressa mina gränser, inte stanna av.
Jag tycker om inställda morgonlektioner.

October 2, 2007 09:19 pm

Jag vill bara slippa undan allt onödigt, allt som görs utan mening, av gammal slentrian utan att jag egentligen vill. Jag vill inte lägga kraften och tiden på det. Det är inte meningen att man ska ödsla tiden så. Jag är trött på internet, men vill bara skriva och jag gör det bäst här. Jag vill läsa vad andra skriver men jag vill slippa allt det andra som finns här av gammal vana, det som fingrarna automatiskt söker sig till och säger att jag måste kolla. Jag vill istället lägga kraften på att jobba för mina drömmar (improvisera på bluesbasen i pianorummet, till exempel), utveckla mig själv från mitt innersta, lägga tiden på situationer där jag trivs och som kan göra intryck, utbyta livsvisdomar och fika. Om man bara läser min blogg så kan man nog få bilden av att jag fikar hejdlöst, så är det inte riktigt det är mer att jag verkligen uppskattar och tycker om de stunder när jag väl gör det. Tisdagen är den enda givna fikadagen, resten av dagarna fikar jag oftast inte, kanske på en eller två till.

Pappa hade gjort svamprisotto som jag önskat, bordslampan skulle förstöra upplevelsen, tända ljus förvaltade den bättre. Jag satt kvar där, drack en kopp kaffe och med ljusen tillsammans med mörknandet utanför lyckades jag äntligen fånga upp lite av den där stämningen som jag läser om eller mer tror att alla andra har när de pluggar. Alltid får jag någon slags utopisk bild då jag läser vad någon skrivit om och att de pluggar. Det låter alltid så perfekt, kanske är det för jag jämt får bilden av ett kaffeglas, tända ljus och ett inspirationsflöde utan hejd. Antagligen sitter de flesta vid köksbordet med starkaste lampan precis som jag oftast gör med hjärnan på noll, i moll. Egentligen är den någon helt annan stans och pluggandet går lika segt som man skulle önska att det gick fort.