September 16, 2007 05:17 pm

Det är så lätt att förkasta hösten, när man står där i den sista sommarsolen och vardagen börjar göra sig påmind. Den gråvita himmeln såg ut precis som en kuliss bakom hustaken när jag var ute i förmiddags. Jag märkte att löven sakta börjar samlas vid staketen och det ryckte lite i mina fötter och hjärtat kändes lätt och skuttande. De tunga molnen gör ljuset neutralt och luften är kylig. Det kan verka ganska dystert, men om man bestämmer sig för att njuta och ta till vara det så går det. Jag uppskattade de röda löven mycket, höstens färgskala är unik.

Allt börjar komma i rullning, det är mycket nu. Paris om en vecka - jag undrar vad hösten i Paris är lik…, tandläkartider som jag kunde ha missat och än en gång försöka lyckas med framförhållningen. Jag hinner aldrig tvätta åt mig själv utan får så vackert vänta tills någon annan varit vänlig och gjort det och då måste jag skylla mig själv att jag inte kan påverka vad som finns rent i garderoben. Städa hos mormor och morfar tar jag mig däremot gärna tid till och pengar rullar in varannan helg. En önskan om tusen kjolar och klänningar, ett par jeans, tre par skor, många sjalar och en eller två koftor. Motioneras ska det göras också, och repeteras koreografier, spendera minst 7, ofta 14, kronor per skoldag på kaffe och tydligen så har jag börjat äta rödbetor också. Och drömma om musikhögskolans musikerutbildning.

Jag har en svenskauppsats som bara ligger och väntar. Tänk om man skulle försöka, svenskauppsats + Winnerbäck-dvd. Bara testa en liten stund för att se vad resultatet blir. Ambitiösiteten hör våren till, det är nog bara att konstatera. Hösten är gjord för aktiviteter som kan förläggas till fåtöljen med filten, koppen och ljusen. Dvd-grejen är i alla fall värt ett försök för då får jag med allt det där + en dator alternativt ett block. Koppen får fyllas med en hemmagjord latte.

07:41 pm

Svenska uppsatsen går sakta men säkert framåt, tyärr känns den trög och torr. Lasse-dvdn är på väg att ta slut, jag hör Mareld från tvn. Mathilda har kommit hem från London, jag har saknat henne och det var skönt att få prata igen. Hon lyser mer än de röda löven, det är lycka för mig. På tisdag ska vi 3 fika och jag vet att det kommer bli veckans bästa stund.