August 28, 2007 08:53 pm

Allt är igång. Nästan likandant som förut. Bara att bussen tar en ny väg, klassnamnet numera är ES2, ett överskåp innehas, kaffet är 2 kronor dyrare och en ny tjej har börjat i klassen. Det är nog bara det som har förändrats…

Efter en lära-känna-varandra-tipspromenad under stormliknande förhållanden intill Siljan och en lite för lång kör så utnyttjade jag och Mathilda det utökade gymnasiekortet och åkte till Borlänge. Fikat var väl egentligen huvudsakliga skälet. Mysigt att man numera kan åka till Borlänge och fika utan att behöva betala buss hem. Fast Leksandscaféerna är i och för sig mysigare… åtminstone om man jämför med Kupolens. Vi spanade runt utan egentliga mål. Vi pratade allvar om livet, vardagen, framtiden och världen runt omkring samtidigt som klädesplagg visades. Skönt och utan hets. En snäll kille på bokia gav mig ett billigt pris på en ny kalender som kändes jag, rakt igenom. Inte förrän nu har jag insett att det faktiskt finns en poäng med läsårsbaserade kalendrar. Även några block fast dessa till ordinarie pris. Indiska är alltid bäst på blingbling så ett silvrigt stort hårspänne upptäckte jag ett behov av och köpte. Jag har bestämt att hösten ska bli frisyrernas tid. Inte längre ska det bara vara utsläppt hår som två av tre dagar känns fult och omedgörligt. Mathilda fick höstens snyggaste jacka/tröja/klänningskappa. En mysig höstfika och med ens känns allt mycket bättre. Faktiskt så kom hösten precis samma dag som skolan började.

Jag fick mitt tröjpaket på posten idag. I en handskriven brun påse. Röt och vitrutig och jättesöt, men lite för kort och jag passar inte perfekt i väldigt v-ringat. Sorligt men sant. Det blir retur och istället eventuellt en utsedd men ej provad huvtröja -mitt nya favvoplagg. Förhoppningsvis är den kvalitativ och inte tappar färgen och loggar sig efter två tvättar.

Nollningsfest imorgon känns inte fullt så jättelockande som det kunde gjort. Klockan sex en onsdagskväll, och förresten så har jag dans då också, så jag hinner knappt vara med ändå. Det här ska ju bli året då vi bara gör det vi känner för och vill. (Det gäller nästan allting.) Varför slösa tiden på något man egentligen inte vill, bara för att alla andra gör det? Livet är dyrbart och till för att levas ens egen väg.

Slut på Isabells visdomsord.

August 26, 2007 05:15

Audition och så nu dansläger över helgen. Det känns med ens att vardagslivet snart gör entré igen. Närmare bestämt imorgon. Klart det är skönt att komma igång igen och få lite struktur och allvar på tillvaron, men min ambitionsnivå när det gäller det mesta är i nivå med golvet för tillfället. Pianospelet är i stort sett det enda undantaget, ungefär som om jag skulle ha samlat all min ambition och lagt den på ett ställe. I och för sig känns det rätt just nu, just nu är pianot den enda tänkbara vägen. Jag ifrågasätter min iver i våras då jag valde franska. Ett fint språk, jag lär mig det gärna men just nu vill jag bara ha så lite övrigt plugg som möjligt till fördel för mitt piano (som sagt). Det låter kanske enkelspårigt och rätt dumt, men det är så jag vill ha min framtid nu. Paris-resa är bokat till den 23 och det känns väldigt roligt. Och inte minst känns det skönt att få ett litet uppehåll ganska snart in på terminen. Förutom att fyra värdefulla ledighetsdagar ryker.. Jag ser fram emot det, Parisiska cafeér, Montmatre-kvarteren, jazzklubbarna som jag hoppas få besöka, gatorna och solen (jag inbillar mig att solen alltid lyser över Paris) och temperaturen som förhoppningsvis är lite högre än här hemma. Det var 16 år och tre månader sen jag var där sist…

Dansa, och känns känslan.

August 15, 2007 11:oo pm

Öland - It’s good to be 3! Den bästa sloganen för oss.. Fast egentligen borde den vara: It’s best to be 3.

I sju dagar levde vi som prinsessor. Bortskämda av faster Solveig och (låtsas) farbrorLasse - 24-7. Det syntes att de stormtrivdes med oss i huset, vilka pärlor! Mat och skjuts och världens bästa käringhondor som tog oss med vindens fart nästan vart vi ville. Två minuter i svagt nedåtlut till havet, vad sägs om det. På kvällarna gjorde vi oss i ordning och tog tolv-kronors-bussar till Kalmar (Dalatrafik, se och lär!) och hängde runt. 17 år (nåja, nästan i alla fall) på Kalmar stadsfest en fredag klockan 12 kändes inte så tjoa först och vi kände oss sämst på hela gå-ut-konceptet och att mysbrallor och film nog är det som är menat för oss. Så vi satte oss på en bänk för att avverka tiden fram till nattbussen men oj så snabbt det kan vända. På kvart över ett bussen satt vi alla med varsina blommor. Och korten som togs på oss på den bänken den kvällen måste bli våra paradkort. Lucky beaves skulle vi sagt för ett år sen. Den stunden log vi tre mest i världen.

Tjoa, är du sugen på en saftig bit så titta hit

Det blev inte lika mycket hamnen som förra året men desto mer Kalmar och stadsliv. Vi är nog rätt bra på det där med att gå ut ändå, i alla fall i Kalmar. Där förstår de det där med att göra andra glada. Några glassar blev det ändå, någon solnedgång och någon dag på beachen. Shoppning till max, eller ja pengarna tog nästan slut i alla fall. Köpstaden besöktes så gott som varje dag. Strechskjortan blev min bästa vän efter att jag oavsiktligt spräckt min rutiga på grund av min biffighet som jag stenhårt byggde på under veckan. (Jag har inte sagt att jag strävade efter det och gillade det;)) Ett par ursnygga halv-baggyjeans blev det också för jag och Mathilda goes brathiphopare på es i höst.

Svårt att beskriva, men veckan har bekräftat att det alltid kommer vara vi 3 som är bäst. I skratt som i gråt, i nattlivet som i tvsoffan, i relationspanelen som på beachen. (Risken att våra utbredda samtal, där vi öppenhjärtligt diskuterade, analyserade och mindmapade våra problem på tåget hem kommer att finnas på tjuvlyssnat.se snart är rätt stor) Jag älskar er! Jag är sjukt lyckligt lottad som har de bästa vännerna i hela världen.

Jag vaknade och var 17 av fikat på sängen någon gång kring halv sju imorse. Några nyskördade rosa rosor, mackor och varm choklad - precis som jag önskat - och fullt av ljusgröna paket, varav ett som inte får öppnas förrän den 26 september. Frustrerande! Men på grund av en slump och några senare slumpartade efterforskningar tror jag att jag har kommit på vad det innehåller. I de ljusgröna paketen fanns många fina saker och jag väntar på ytterligare ett paket som förhoppningsvis ska komma med posten imorgon. Även där har jag en stark gissning. Hur som helst, jag sov lite till för att sedan gå ut och ta en rask morgonpromenad. Bara för att man har födelsedag betyder det inte man inte får vara aktiv - allra helst inte efter denna Ölandsvecka. Hem och fortsättningsfrukost på altanen, än så länge var vädret lovande. Sedan var det igång med iordningställandet inför kvällen. Mitt bland rabarber och Stieg Larssons tredje i cd-spelaren kommer en stor vit bil och stannar utanför. Till grannarna tänker jag, men hon ringer på dörren här och ger mig en inslagen blomma. Jag öppnar, en stor mörkröd bukett - rosor, gerbera och blommor jag inte vet namnet på - och så “Grattis på födelsedagen Pussar och kramar från Rickard”. He’s amazing. Allt jag fantiserar och drömmer om gör han till verklighet, en stund trodde jag allvarligt att allt var just en dröm. Han är mina drömmar! Jag skär mig i tummen och sedan tillbaka till förberedelserna och vid halv sex kommer Sofie. Allt är nästan klart, jag ska bara byta om och bara fixa iordning mig lite. Klockan sex är alla småchicksen plus Hanna samlade. Sallad med focacia och sedan rabarbermousse och paketöppning. Es-koppen (med kaffe- och mjölkstreck!) är min! Plus ett bodyshopläppstift och ett presentkort där. Och så en hemplockad blombukett som man alltid kan räkna med från Sofie och födelsedagskort så fint dikterade ;) Vi hade mysigt och det var toppen. Efter en sån här dag så inser än en gång att jag är den mest lyckligt lottade i världen. De bästa vännerna som finns, r, en underbar släkt och familj - det går inte att få det bättre än så här!

August 2, 2007 08:10 pm

Trots friheten av att ha jobbat färdigt så kom sentimentaliteten också. Man fäster sig så fort vid barn. Det känns fortfarande som om jag ska dit imorgon igen… Det har varit mysigt, även fast jag nog inte kan tänka mig den yrkesvägen på heltid i framtiden. Lagoma perioder - helt okej! Barn är oslagbara, som någon sade.

Packning och tvättning och jag måste redan nu göra iordning det mest inför Öland också. Jag är hemma halv elva på söndag och sen åker vi vid ett på måndag. Och handla, jag måste hinna handla innan affären stänger om 50 minuter. Jag borde ringa Solveig innan dess också. Ohlala, kära kväll var oändlig! Fem och en halv timme tåg kräver en del.. eller så kräver det ingenting, det visar sig.

10:37 pm

Det tog stopp, jag blev sittandes bara stirrande på min väska. Då är det dags för ett litet brejk. Ett litet. Jag måste hinna raka benen (benstubb är kanske inte fullt lika charmigt som skäggstubb) och ta bort och eventuellt måla nytt nagellack (man måste få vara fåfäng ibland), packa klart allt som går och förhoppningsvis relaxa i soffan i några minuter innan jag ramlar i säng. Jag hoppas jag får plats i min väska, r:s önskemål om träningskläder - de tar en del plats.

Nu har jag ringt alla jag känner, typ. Och beklagat mig inombords över Djurås - oj, så konstigt - dåliga tidningsurval. Det fick bli en överflödig och ganska dålig tidning, bara för att den var i ett bra format och bara för tidsfördrivets skull. Vanligtvis roar - om de roar - dessa tidningar mig endast på andras bekostnad, då någon annan har betalt dem. Sonic eller nåt i den stilen hade känts tio gånger bättre. Jag får hoppas på Jönköpings pressbyrå - jag gissar att det finns en sån - för mer högklassigt tidsfördriv på tåget hem på söndag. I övrigt har jag bunkrat upp med vindruvor och risifrutti och mina älsklings-picnincmackor med brie och proscuitto.

Som sagt, jag har en del att göra. Börja nu, imorgon bitti åker jag!

Öland, fyra dagar kvar. Wunderbaren! I love my Småchicks!