July 23, 2007 09:40 pm

Jazz på Katrineberg. Jag har kommit underfund med livets spänningstoner och 13-ackord. Direkt och indirekt. Och nu, hemma, har jag ingen ro till någonting. Pengar behövs, jag antar och hoppas att telefonräkningarna blir dyra framöver. Liksom resekostnaderna. Och jag inser nu vilka konstiga tankar jag haft om förälskelse innan. Den underliggnade desperationen gjorde att jag hittade på oäkta kärlek. Jag fick för mig att jag var kär fast än jag egentligen inte var det. I så fall visste jag inte vad förälskelse var då. Det vet jag nu, det är lika med rastlöshet och att aldrig finna någon ro. Men det är positivt. Förutom att behöva slänga halva sin portion varje måltid. Ni anar inte hur pinsamt och dumt det kändes. (Tre måltider + tre fikor/dag)

Jazzen då? Jo den har frälst mig och jag känner mig peppad att vara skolans pianodrottning när den börjar igen. Jag tar vara på allt det jag lärt mig, insett och förstått nu och lägger ihop det med min motivation och sedan övar jag helt enkelt. Jag tror absolut att det kan funka. Ännu ett läger, i raden med alla andra, som var lite för kort. Men jag hade aldrig kunnat ana innan hur bra det skulle vara att komma helt själv. Inspiration från galna men helt underbara och grymma lärare, professionella musiker. Och inte minst alla andra männsikor där. Det ligger helt klart och nosar på sommarens no 1. Kanske ligger folkhögskolelivet framför mig efter gymnasiet.

It’s heaven when you find romance on your menu.