May 23, 2007 10:50 pm

Tiden fastnar i halsen på mig, så fort jag ser maj 22:a, 23:e ja vad som helst när det känns som högst den 6:e. Idag kom i alla fall värmen och det känns på allvar att skolan snart är slut när man börjar ligga ute i gräset på rasterna. Och tio kilo lyftes av mina axlar igår när jag till slut hade skickat iväg slutreflektionen på hälsopedagogiken. Jag tvingade mig själv till att hitta motivationen i måndags efter lite för mycket blipspelade. Och igår var det lika bra att fortsätta, helt plötsligt hade jag skrivit om allt. Frihetskänslan, lätta steg.

Helgen, ska jag berätta om helgen fast det var ett tag sedan nu? Vi åkte alltså bort, med bort menar vi Hjo. Jag tror jag känner mitt första myggbett på benet nu. Fält, gula som bara solen, syréner. Båsduschar och båstoaletter i fyra dagar. Jag hyser någon slags hatkärlek till dem, för det första för att de är omöjliga i längden, men för det andra så är det samtidigt ändå så mycket semester och mys över dem. Läsa om alla som varit där tidigare, alla som är kära och kommer älska varandra föralltid, tror de. Nu lät jag som en vemodig söndagspoet, det är ju inte riktigt vad jag är för tillfället. Vi åkte till Falköping på en tripp och köpte allt vad vi behagade på den kända ostfabriken; valnötshonung, hallon och rabarbermarmelad, torkad mango som blev god efter ett tag och så massa ostar och skorpor.

Hjos stadspark måste vara bland det finaste och mest avkopplande av ställen. Från campingen gick vi genom den mot stan, längs vattnet. En kille, kanske nio år, med cykel stannade pratade med pappa, undrade om vi ville kolla när hans syster sjöng. En stor scen mitt i parken, ingen stress så javisst. Han försökte ragga mer folk men vi blev ensamma. Det blev hon för oss. En liten tjej på en stor scen för tre turister på folkparksbänkar och en stor hund. Sonja Aldéns melodifestivallåt - pinsamt att jag till och med vet att det ska vara ´ över a:et - , med lite egna ord, egen tolkning och hemgjord koreografi, det är ju så det ska vara. Sedan fick vi gissa gåtor. Hon blev dagens solstråle, jag log hela resten av vägen och lovade mig själv att komma ihåg hennes namn. Jag poserade på marken bland tulpaner bara för att jag kände för det. Fast på ett kort såg jag död ut så det tog vi bort, ge mig ett större minneskort! Tulpaner och fina hus. Tant, kort, rund hatt, kappa, kanske käpp jag kommer inte ihåg, en park med blommor, med den glädje och energi som bara tanter kan ha. En stor Folke väcker uppmärksamhet, jag vet inte hur många vi pratade med alternativit pappa började prata med. Hemgjord glass vid ån, rabarbersorbet och lingongräddglass i våffla. Jag borde göra glass i sommar. Konstigt att rabarber så plötsligt bara har kommit över mig från att ha gillat det lite halvt förut till att vara överförtjust nu, jag vet inte när vändningen kom. Aldrig är secondhand som på sommaren och de välorganiserade ställena gör mig extra lycklig. Jag kunde inte motså en tavla, dreamsleep, jag fastnade vid den direkt, funderade ett tag och sprang tillbaka och köpte den. Jag kanske börjar bli konstintresserad, eller så är det min estetiska sida eller att jag helt enkelt inte känner för vita väggar längre. Det första låter mest sofistikerat, jag väljer det. Det låter i alla fall vuxet att spendera en del av sina studiebidragspengar på konst, inte bara detta evinnerliga klädköpande som aldrig når sin gräns, lyckligvis eller kanske mer tyvärr.

Kura i husvagnen, spela kort hör liksom till. Engångsgrilla, äta färdigkräm, och köpa nybakt bröd på morgonen. Gå upp tidigt, läsa, fika, göra ingenting alls, spana på människor runt omkring en och när de sätter upp sina förtält. Vi är nybörjare och amatörer på husvagning så när det blåste som värst på lördagsmorgonen blåste vårat förtält ner när alla andras stod som fastspikade.

Sophie, Claes, Olle och Wille kom och hälsade på oss i solen på lördagen. Krocket, all the boys and me. Jag och Maria vände alltid upp och ner på klubborna när vi var små och använde dem som kryckor. Syster, jag och mamma drömde om Paris som kanske blir av snart. Ikea i Örebro och hm på samma ställe gav mig det här årets kvot av randiga tröjor. En grön och vit med trekvartsärm, ett vitt och brunt linne + ett vitt och mörkblått bara för att jag inte kunde bestämma mig för vilket jag ville ha. Precis så P.O P.-randiga. I Lindesberg räknade vi till sex eller sju pizzerior.

Jag kan aldrig skriva kort blogg och när jag väl har sovmorgon så kan jag inte komma i säng i tid och få sova extra länge.