May 14, 2006 05:00 pm

Jag vaknade med en konstig känsla imorse, typ söndagskänslan.

Solen som sken in genom fönstret då hade blivit till spöregn när jag klockan tio stod i Leksand och väntade på att få åka hem igen. Kör, sen orkade jag inte mer. Förkylningar blir alltid tusen gånger värre så fort man kommer till skolan och börjar tänka på hur det rinner ur näsan. Det håller liksom inte att snyta sig var femte minut, hemma behöver man inte tänka på det så mycket, här spelar det inte så stor roll. Få se vad thailändska mirakelmedicinen kan göra den här gången. Ingen vet vad den innehåller eller vilka bieffekter den har men den verkar funka i alla fall.

Kommunen ringde mig idag för att diskutera sommarjobb, vecka 30-31 blir det nog. Pengar, kom till mig! Vem tror de ska vara hemma när de ringer klockan halv två egentligen? Okej, jag den här gången då, men annars. Hur som helst så är det ju gulligt att jag får de veckor jag önskar, utan tjafs. Även fast jag egentligen ville ha haft vecka 27 och 30, innan jag visste att man fick lov att ha två veckor i streck.

Mattestress men det går rätt bra, bilddagböcker, vila på sängen och snart hederliga stuvade makaroner och falukorv, det känns som en evighet sist.

Jag håller på och säljer av halva mitt bohag, nej nu ljög jag lite, men min fina blå lite för lilla cykel som förhoppningsvis blivit som ny eftersom pappa just nu hämtar den från någon, kanske läskig, reparatör, och min svarta ridhjälm i sammet - ja, jag var faktiskt ridtjej under en kort period när jag var liten. Både mamma och jag kom fram till det, nu när jag provade hjälmen igen, att ridningen nog inte riktigt är något som passar mig ändå. Jag ska sälja min snowboard som var för kort redan för några år sedan och en hel hög med gamla kläder, hjälp mig med lite ork och motivation bara. Och allt detta jobb därför att jag vill köpa en ny digitalkamera att ersätta min nuvarande med som man måste tejpa om så fort man fått lov att ta ur och ladda batterierna, som nu till exempel, och en ny mp3 för min iPod dör nästan direkt och Jens är fin och så men han börjar bli lite för gammal och liten. Jag vill ha en glassmaskin och en färgskrivare med fotopapper så att jag sedan kan köpa en stor bok och göra den till en fotodagbok. Och så vill jag ha glasögonbågarna med stjärnfall också, bara för att variation förnöjer. Come on, dream on girl. Eller övertyga morfar om att hans gräsmatta måste klippas varje dag, hela sommaren.

Det känns rätt skönt att skriva lite här ändå. Jag tänker mer på hur jag skriver och formulerar mig och det blir lite bättre. Samtidigt så kan jag inte skriva lika mycket rakt ur hjärtat som i min materiella dagbok. Jag får skapa någon slags bra balansgång helt enkelt. En materiell fotodagbok skulle göra det hela än bättre, en sån stannar kvar lite längre än en visuell, internetsak. Om jag därtill skrev ut alla mina gamla blogginlägg också så tror jag att allt kanske skulle fulländas. Jag kom på en orsak till min hatkärlek till internetbloggen, allting jag hade skrivit raderades nyss när jag råkade trycka fel (jag alltid glömmer att spara.) Det positiva är att det ofta blir lite bättre när man skriver det en andra gång.