May 29, 2007 08:52 pm

Es1 goes soccer. Haha, ja ni fattar grejen. Estet är inte så himla sportiga av sig, flertalet, ja inte organiserad sport åtminstone. Det är då det blir roligt, jag gillar när det inte är så allvarligt. Vi funderar över lite spontan-fotboll i sommar.. Högstadiet utecklade någon slags anti-fotboll-cell hos mig i min hjärna, jag tror es tar död på den. Och jag kände det idag, på ensemblen vid pianot, musik är bara rätt. Det kunde inte ha blivit bättre.

Idag har jag har köpt klänningstyg - jag fortsätter att utöka min samling gula klänningar - , varit i falun och hälsat på morfar, och nu sitter jag här och har ett huge samhällskunskapsprov på ekonomi, esv-konsert och gemu som väntar på mig imorgon… Jag ska ta itu med det, jag vet. Jag kanske ska spela piano själv på konserten, jag vill och jag hoppas jag vågar. Jag vet inte om jag kan den hundratio procent bara.. eller så väntar jag till på torsdag.

Inget kommer bli så mäktigt i mitt liv som Antony & the Johnsons i Dalhalla på lördag.

May 28, 2007 06:28 pm

Alla tankar jag tänkte på bussen imorse. Det var ändå bara grått och regnigt utanför och jag satt bredvid en jag inte kände. Som om alla vill ha någon att sitta bredvid för att ingen ska råka ta dem som ensamma för stunden, som om man vore mera omtyckt och populär om en okänd dam satte sig bredvid en. Men alla dessa alla hade egentligen kanske velat suttit själva, brett ut sig och tänkt sina egna tankar och inte behövt lyssna till någon annans. Känslan finns där, att även fast man lägger sin väska på sätet bredvid så känns det ändå rätt så bra när man får ta ner den. Ändå tycker jag om att åka buss, även fast mina tankar alltid kretsar enbart runt en eller två olika saker per bussresa. Ett sätt att koppla av en stund, oftast.

Jag älskar genomtänkta filmer. Vi ser på Billy Elliott på engelskan och jag vill bara dansa dansa.

May 27, 2007 09:11 pm

Jag lovade Sofie att skriva lite kortare den här gången, eller ja i alla fall försöka. Jag brukar ha svårt med det.

Lördagen var tydligen pingstafton för Rosa Huset hade stängt på grund av det. Jag fick alltså inte köpa något klänningstyg än. Dagen blev topp ändå.

Jag och Sofie färgade håret på varandra och lade ansiktsmaskar med jordgubb - lite tråkigt att de inte smakade likadant - och försökte lägga gurkskivor på ögonen. Sofie bjöd på lyxig apelsindrink och mariekex som de hade i massor. Jag och Mathilda fick varsitt neonrosa ägg från Budapest. Sommaren kom nästan på riktigt när vi beställde tågbiljetter till Öland. 241 kronor tur och retur överraskade och gladde oss och det fanns inget att tveka om. En vecka i augusti lever vi livet och huserar hos min faster. Sommardagar, sommarkvällar, gitarrmusik och filtar.. Tågbiljetter beställda, vinterjacka var överskattat denna dag när vi åkte till Djurås. Med fyllda ciabattabröd åkte vi till Gimmen - jag underskattar alltid Gimmen när jag inte är där, det är en av världens mest underbara platser. Picnicade på en brygga som kunde ha gått av när vi låg längst fram på mage och kollade på våra spegelbilder i vattnet. Glass, nötter, choklad, konsums plastflaskecider och vindruvor. Och vid sådana här tillfällen förstår man att det alltid kommer vara vi 3 och att ingen kombination kan vara bättre än våran. Inget tvivel behövs mer. I nästan två timmar satt vi och följde solen tills den nästan hade gått ner. Jag aldrig skrattat så mycket och det här var min bästa kväll den här våren. Allt jag oroat mig för kunde jag bara slänga i sjön. När det bara är vi 3 så kommer det att vara så här för all evighet. Jag kommer alltid att vara lycklig när jag är med er, till och med bara av att veta att det är vi 3!

Rabarberpaj kommer bli sommarns hetaste. Jordgubbar snart och altanfester, jag längtar. Sommaren är min bästa tid.

Jag hörde på tracks igår att e-type kommit med en ny låt. Jag kunde inte annat än skratta åt det, och åt att jag var söt när jag var liten. Jag vet inte riktigt var jag hittade charmen med han. Kanske hans långa hår, kanske att han liksom min bror var intresserad av vikingar och sånt fast mer skämtsamt.. Jag hittar den hur som helst inte längre riktigt, och inte i hans musik.. men det hela är rätt komiskt ändå.

Jag lyckades ganska bra i alla fall tycker jag.

May 23, 2007 10:50 pm

Tiden fastnar i halsen på mig, så fort jag ser maj 22:a, 23:e ja vad som helst när det känns som högst den 6:e. Idag kom i alla fall värmen och det känns på allvar att skolan snart är slut när man börjar ligga ute i gräset på rasterna. Och tio kilo lyftes av mina axlar igår när jag till slut hade skickat iväg slutreflektionen på hälsopedagogiken. Jag tvingade mig själv till att hitta motivationen i måndags efter lite för mycket blipspelade. Och igår var det lika bra att fortsätta, helt plötsligt hade jag skrivit om allt. Frihetskänslan, lätta steg.

Helgen, ska jag berätta om helgen fast det var ett tag sedan nu? Vi åkte alltså bort, med bort menar vi Hjo. Jag tror jag känner mitt första myggbett på benet nu. Fält, gula som bara solen, syréner. Båsduschar och båstoaletter i fyra dagar. Jag hyser någon slags hatkärlek till dem, för det första för att de är omöjliga i längden, men för det andra så är det samtidigt ändå så mycket semester och mys över dem. Läsa om alla som varit där tidigare, alla som är kära och kommer älska varandra föralltid, tror de. Nu lät jag som en vemodig söndagspoet, det är ju inte riktigt vad jag är för tillfället. Vi åkte till Falköping på en tripp och köpte allt vad vi behagade på den kända ostfabriken; valnötshonung, hallon och rabarbermarmelad, torkad mango som blev god efter ett tag och så massa ostar och skorpor.

Hjos stadspark måste vara bland det finaste och mest avkopplande av ställen. Från campingen gick vi genom den mot stan, längs vattnet. En kille, kanske nio år, med cykel stannade pratade med pappa, undrade om vi ville kolla när hans syster sjöng. En stor scen mitt i parken, ingen stress så javisst. Han försökte ragga mer folk men vi blev ensamma. Det blev hon för oss. En liten tjej på en stor scen för tre turister på folkparksbänkar och en stor hund. Sonja Aldéns melodifestivallåt - pinsamt att jag till och med vet att det ska vara ´ över a:et - , med lite egna ord, egen tolkning och hemgjord koreografi, det är ju så det ska vara. Sedan fick vi gissa gåtor. Hon blev dagens solstråle, jag log hela resten av vägen och lovade mig själv att komma ihåg hennes namn. Jag poserade på marken bland tulpaner bara för att jag kände för det. Fast på ett kort såg jag död ut så det tog vi bort, ge mig ett större minneskort! Tulpaner och fina hus. Tant, kort, rund hatt, kappa, kanske käpp jag kommer inte ihåg, en park med blommor, med den glädje och energi som bara tanter kan ha. En stor Folke väcker uppmärksamhet, jag vet inte hur många vi pratade med alternativit pappa började prata med. Hemgjord glass vid ån, rabarbersorbet och lingongräddglass i våffla. Jag borde göra glass i sommar. Konstigt att rabarber så plötsligt bara har kommit över mig från att ha gillat det lite halvt förut till att vara överförtjust nu, jag vet inte när vändningen kom. Aldrig är secondhand som på sommaren och de välorganiserade ställena gör mig extra lycklig. Jag kunde inte motså en tavla, dreamsleep, jag fastnade vid den direkt, funderade ett tag och sprang tillbaka och köpte den. Jag kanske börjar bli konstintresserad, eller så är det min estetiska sida eller att jag helt enkelt inte känner för vita väggar längre. Det första låter mest sofistikerat, jag väljer det. Det låter i alla fall vuxet att spendera en del av sina studiebidragspengar på konst, inte bara detta evinnerliga klädköpande som aldrig når sin gräns, lyckligvis eller kanske mer tyvärr.

Kura i husvagnen, spela kort hör liksom till. Engångsgrilla, äta färdigkräm, och köpa nybakt bröd på morgonen. Gå upp tidigt, läsa, fika, göra ingenting alls, spana på människor runt omkring en och när de sätter upp sina förtält. Vi är nybörjare och amatörer på husvagning så när det blåste som värst på lördagsmorgonen blåste vårat förtält ner när alla andras stod som fastspikade.

Sophie, Claes, Olle och Wille kom och hälsade på oss i solen på lördagen. Krocket, all the boys and me. Jag och Maria vände alltid upp och ner på klubborna när vi var små och använde dem som kryckor. Syster, jag och mamma drömde om Paris som kanske blir av snart. Ikea i Örebro och hm på samma ställe gav mig det här årets kvot av randiga tröjor. En grön och vit med trekvartsärm, ett vitt och brunt linne + ett vitt och mörkblått bara för att jag inte kunde bestämma mig för vilket jag ville ha. Precis så P.O P.-randiga. I Lindesberg räknade vi till sex eller sju pizzerior.

Jag kan aldrig skriva kort blogg och när jag väl har sovmorgon så kan jag inte komma i säng i tid och få sova extra länge.

May 16, 2007 11:50

Jag kände minnena började komma fram redan på bussen hem idag, vid Moskogen, där vi stannade och cabbade ner för ganska precis ett år sedan. Jag, Sofie och Mathilda i den gula bubblan, fina som neverever before. Djuråsskolans bal, känslan börjar alltså komma tillbaka, redan innan jag var där och tittade idag. Hanna, Malin och Erica, de tre åkte också bubbla, en röd, och de var så fantastiskt vackra. Jag funderar om man någon gång i sitt liv kommer vara vackrare än på balen? Studentbalen, nianbalen… Jag bara visste det så fort jag såg Malins klänning, hemsydd och alldeles underbar, jag ska sy min studentbalsklänning också, precis som jag och mamma gjorde i nian. Min moster frågade precis om jag inte skulle sälja den klänningen och få lite pengar, nej, stora nej. Hur skulle jag kunna sälja den, när jag aldrig känt mig så vacker som i just den. No way, inga pengar kan liksom slå känslan, fastän den bara hänger där. Men jag minns varje gång jag öppnar garderobsdörren och ser. Pengar är inget värt gentemot minnena. Jag måste köpa ramar när vi kommer till ikea nu på söndag och rama in balkorten. Jag, Sofie och Mathilda, aldrig har vi varit så glada och aldrig har det varit så fint. Vi strålade. Liksom hela slutveckorna av nian kommer jag ihåg att jag strålade. Jag ska inte säga att jag inte gör det nu, men det var på ett annat sätt då. Det syntes så väl, ja, jag kände så i alla fall, att det syntes. Jag känner mig glad nu också, men som sagt det var andra tider då och i olika tider är man glad på olika sätt. Det känns ungefär som att då, inför sommaren innan gymnasiet låg livet framför mig, nu är jag mitt i det. Ett annat liv. Även fast nuet förändras så ska man aldrig förändra minnena, utan komma ihåg dem precis som de var och som man kände då. Everlastning love.

Minnena bara svämmar över mig nu, det gäller bara att inte bli för sentimental efteråt. Men det känns bra, jag blir lycklig bara av att tänka på hur lycklig jag var förra våren och sommaren. Jag hoppas att om ett år, att jag kan sitta och tänka samma sak om den här våren och sommaren. Som sagt, det är på ett annat sätt, men ändå väldigt fint nu. Tiden går så fort, och allt har sin tid. Och oftast är det först efteråt, när man tänker tillbaka, som man förstår hur lycklig man var. Förra helgen fylldes jag av den gamla lyckan när Maria och sedan Sofie och Mathilda var här, idag istället av den nya sorten när jag kramade och sa hejdå till Freija.

Sentimentaliteten kom över mig och Freija lite idag när vi skulle lämna tillbaka danskläderna vi lånat. De kläder vi haft under alla showerna, sista repen. Ljusblå sydda paljett-tröjan ville jag egentligen ha haft kvar, inte för att den var det snyggaste, jag har så många odefinierbara känslor just nu. Dansabstinensen kan jag i alla fall identifiera. Obeskrivliga veckor som bara helt plötsligt tar slut och lämnar en med alldeles för mycket tid till ingenting, eller egentligen för mycket tid till att göra läxor.

Imorgon tidigt åker vi till Hjo, bor på camping vid Vättern (Jag tar med mig badkläder även fast jag är förskyld och vet att jag aldrig kommer bada i denna svinkalla sjö. Men jag brukar ju bada vid kristi himmelsfärd, alltid annars.. Jag som lovade mig själv som barn att jag aldrig skulle bli en sån badkruka och tråkig vuxen som bara är i någon minut och sedan går upp. Jag ville att min badtid skulle mätas i halvtimmar istället, hela livet.) Som alltid, jag packar i sista stund - inte ikväll, imorgon bitti - och är nästan alltid sist ut i bilen och det blir lite klagan men jag gissar att Gustafssons resor ska vara just så. Att jag och pappa nästan alltid är lite putta på varandra, tills det att vi kommer ut på riksvägen ungefär. Då har det oftast gått över. Långsynthet har aldrig riktigt varit våran grej. Jag skulle vilja ta med en gitarr, ja ni vet jag tänker bara varma ljusa kvällar utanför husvagnen med en gitarr.

Jag älskar att blogga igen, som att äventyra med friheten ungefär. Vad kan jag skriva och vad inte.

May 15, 2007 10:26 pm

Jag vet inte om det är ärligt eller inte, ibland känns det inte så, ibland gör det det. Men å andra sidan vad skulle det spela för roll om jag visste för jag tror inte att det skulle förändra någonting ändå. Imorgon kommer jag inte veta vad jag skrivit om här och vad det handlade om, det är inte det som är grejen. Det är bara känslan i att skriva det just nu, jag vet ju nu.

Jag tror jag kände på mig det igår kväll, även fast jag ville hoppas på jazz/funk-ensemble idag. Jag åkte aldrig till skolan imorse för jag visste att sex och en halv timme bara för att vänta skulle bli lite för länge i förskylt läge. Äta frukost och krypa ned i sängen igen fram till klockan tolv gjorde min kropp gladare även fast det aldrig är speciellt uppiggande för humöret att vara hemma så här. Att gå hemma själv för länge frambringar någon slags paranoia hos mig. Jag vet inte varför. Osjälvvald ensamhet, isolering. Vakna med solsken i genom fönstret än en dag men förstå att det är bäst att stanna hemma.

Jag har drömt mig bort i andras bloggar och med hemlängtan fast jag är hemma längtar jag utomlands efter gymnasiet. Själv, med någon, göra något meningsfullt eller strunta i det och bara vara. Jag vet inte, men någonting vill jag göra, någonstans vill jag åka.

Regn igen, sol, regn och sol samtidigt, en bit av en regnbåge. Jag tror det gjorde att färgerna kom fram. Det var grönt som aldrig förr, grönt var strålade grönt. Allt var färgstarkt och till och med min kamera ville känna av den starkheten när jag på kvällen följde med pappa och Folke ut på en liten promenad. Allt sånt gör mig så glad och fri, ingenting kan låsa fast mig eller trycka ned.

Jag tror thailandsmedicinen gjorde nytta. Matteprov, svenskabok utläst till imorgon, tydligen svenskaprov också.. Jag känner mig rätt lugn ändå, för en dag sedan är det fyra dagar ledigt och vi åker bort. Sofie är i Budapest nu, det är långt bort men jag tror att hon har det mysigt. Jag får i alla fall se mina klasskompisar imorgon innan vi åker. Inte lika långt bort.

May 14, 2006 05:00 pm

Jag vaknade med en konstig känsla imorse, typ söndagskänslan.

Solen som sken in genom fönstret då hade blivit till spöregn när jag klockan tio stod i Leksand och väntade på att få åka hem igen. Kör, sen orkade jag inte mer. Förkylningar blir alltid tusen gånger värre så fort man kommer till skolan och börjar tänka på hur det rinner ur näsan. Det håller liksom inte att snyta sig var femte minut, hemma behöver man inte tänka på det så mycket, här spelar det inte så stor roll. Få se vad thailändska mirakelmedicinen kan göra den här gången. Ingen vet vad den innehåller eller vilka bieffekter den har men den verkar funka i alla fall.

Kommunen ringde mig idag för att diskutera sommarjobb, vecka 30-31 blir det nog. Pengar, kom till mig! Vem tror de ska vara hemma när de ringer klockan halv två egentligen? Okej, jag den här gången då, men annars. Hur som helst så är det ju gulligt att jag får de veckor jag önskar, utan tjafs. Även fast jag egentligen ville ha haft vecka 27 och 30, innan jag visste att man fick lov att ha två veckor i streck.

Mattestress men det går rätt bra, bilddagböcker, vila på sängen och snart hederliga stuvade makaroner och falukorv, det känns som en evighet sist.

Jag håller på och säljer av halva mitt bohag, nej nu ljög jag lite, men min fina blå lite för lilla cykel som förhoppningsvis blivit som ny eftersom pappa just nu hämtar den från någon, kanske läskig, reparatör, och min svarta ridhjälm i sammet - ja, jag var faktiskt ridtjej under en kort period när jag var liten. Både mamma och jag kom fram till det, nu när jag provade hjälmen igen, att ridningen nog inte riktigt är något som passar mig ändå. Jag ska sälja min snowboard som var för kort redan för några år sedan och en hel hög med gamla kläder, hjälp mig med lite ork och motivation bara. Och allt detta jobb därför att jag vill köpa en ny digitalkamera att ersätta min nuvarande med som man måste tejpa om så fort man fått lov att ta ur och ladda batterierna, som nu till exempel, och en ny mp3 för min iPod dör nästan direkt och Jens är fin och så men han börjar bli lite för gammal och liten. Jag vill ha en glassmaskin och en färgskrivare med fotopapper så att jag sedan kan köpa en stor bok och göra den till en fotodagbok. Och så vill jag ha glasögonbågarna med stjärnfall också, bara för att variation förnöjer. Come on, dream on girl. Eller övertyga morfar om att hans gräsmatta måste klippas varje dag, hela sommaren.

Det känns rätt skönt att skriva lite här ändå. Jag tänker mer på hur jag skriver och formulerar mig och det blir lite bättre. Samtidigt så kan jag inte skriva lika mycket rakt ur hjärtat som i min materiella dagbok. Jag får skapa någon slags bra balansgång helt enkelt. En materiell fotodagbok skulle göra det hela än bättre, en sån stannar kvar lite längre än en visuell, internetsak. Om jag därtill skrev ut alla mina gamla blogginlägg också så tror jag att allt kanske skulle fulländas. Jag kom på en orsak till min hatkärlek till internetbloggen, allting jag hade skrivit raderades nyss när jag råkade trycka fel (jag alltid glömmer att spara.) Det positiva är att det ofta blir lite bättre när man skriver det en andra gång.