January 15, 2007 09:44 pm

Idag på samhällskunskapen började vi prata om internatinella relationer, bland annat om hur vi i väst tar så mycket förgivet och bara klagar. Här sitter vi och tycker det är jobbigt att gå i skolan och att maten inte är nå vidare osv, samtidigt som till exempel barnen i Afrika jobbar hårt när de är hemma för att få ihop pengar så att de kan gå i skolan över huvudtaget. Och väl i skolan är de hur lyckliga som helst, bara över att få sitta och skriva och lära sig saker, och många har inte ens några läroböcker. Och tänk bara, ett gratis mat mål om dagen där man i stort sett får äta så mycket man vill, hur lyckliga skulle inte de bli över det?

Svenskarna är procentuellt sett bland världens mest deprimerade människor. Kanske borde vi alla få åka till olika fattiga länder och se hur dem lever och få ltie perspektiv på vår oerhört priviligerade tillvaro här hemma. Jag personligen skulle mer än gärna vilja besöka till exempel något land i Afrika, och gärna jobba som volontär. Det är nog svårt att här hemifrån sitta och försöka förstå hur de har det, det måste nog helt enkelt upplevas.

Jag är jätteinne på att ta ett år som just volontär någon gång efter gymnasiet. Eller tänk vad roligt om man kunde åka med när en grupp treor på skolan varje år åker till Afrika i någon vecka. Tänk vad det skulle uppskattas av folket man besöker/hjälper och hur mitt liv skulle berikas. Genom nya bekantskaper och just för att få ett perspektiv på mitt eget liv här hemma. Jag tror man verkligen skulle förstå att man inte ska ta något för givet och försöka vara nöjd och inte bara vilja ha mer och mer.