January 12, 2007 05:34 pm

En vecka har gått, det känns rätt så bra. Det känns dock att man inte fått de två sovmornar som man är van med sedan i höstas, nu är det börja klockan åtta varje dag som gäller. Lite hårt är det, så klart att man är lite trött när man kommit till fredag. Därför blir det nog en lugn kväll, mamma håller på och lagar paj.

Vi har börjat med ljudteknik och prikensemblerna lösts upp och nu är det istället projektensembler som gäller. Piano på Anna Ternheims To be gone gäller för mig. Det blir nog finemang. Vi hade introduktion för estetisk verksamhet på onsdag förmiddag också. Musik eller drama vi får se vad jag får. Estetiska orienteringen med musik är slut och vi har uppehåll med det till i tvåan då vi har någon annan estetisk gren typ dans, bild eller drama. Så nu får vi alltså sluta tjugo över tolv om vi vill på tisdagar, det är skönt. Jag och Mathilda har börjat på nytt individuellt val, Hälsopedagogik. Det verkar väldigt bra. En del teoretiskt om kroppen och hälsa och sånt och sedan väldigt mycket pratiskt då vi kommer få lära oss massage, zonterapi och sådana saker. En heldag på spa kommer också, som kommer räknas av från lektionstimmarna, inte illa. Dagens lektion avslutade vi med avslappning, det var så skönt. Lugn och harmonisk, precis som hon sa. Efter att jag sedan efter två timmars håltimme och en engelskalektion slutade för dagen så gick jag och simmade. Lite drygt är det allt, men så skönt! Allra helst efteråt. Inte så illa med 32 grader i vattnet heller. Det säger man inte nej till.

Jag har börjat fundera över att sluta med fiolen för ett tag till hösten. Det känns enbart jobbigt att öva och eftersom jag ju inte gör det så ofta så kommer jag ju inte bli så mycket bättre heller. Lektionerna är jätteroliga och Tommy är bra, så långt är det inget fel. Det är nog mer min motivation som inte är den bästa. Funderar på att byta till gitarr istället om det går. Och om jag sedan känner att jag saknar fiolen mycket så är det väl bara att börja igen, förhoppningsvis är det inte svårare än så. Jag har ju funderat i något år på det här med att sluta på fiol men sedan blir jag alltid så sentimental eller vad man ska kalla det och tänker att nej men det är väl synd att jag slutar när jag hållit på så länge osv osv. Men jag får sluta tänka så nu, och jag får ju faktiskt spela hur mycket jag vill hemma även fast jag slutat.

Igår i skolan så fick vi gå och lyssna på Jonas Hassen Khemiri. Och vilken kille! Första intrycket jag fick av honom innan han började prata var att han verkade blyg, men så fel jag hade. Han pratade, hade humor och kunde verkligen konsten att hålla en väldigt intressant och samtidigt rolig “föreläsning”. Vi läste ju hans första bok, Ett öga rött på svenskan i höstas, men nu vill man ju läsa den igen eftersom han berättade om många bakomliggande orsaker och tankar med/i boken, varför han skrev den som han skrev och vad han inspirerats av. Jätteintressant! Och jag är sugen på att beställa hans nya bok också, eftersom han sa att den var ännu bättre. Det var ett mycket bra val att bjuda in honom!

Efter att Mathilda pratat lite om honom och jag läst en artikel om honom i senaste dn söndag plus att vi ska ha med hans Dreamgirl på projektet så har jag till slut börjat lyssna på honom, Salem al Fakir. Han är bra, mycket bra. Väldigt sköna låtar och ja, det är snyggt helt enkelt. Hans skiva bör jag köpa sedan när den kommer ut. Åh, skivor, riktiga icke-brända skivor, jag har börjat värdera dem så högt. Det är så fint, fina skivor och omslag och de här små böckerna jag inte kommer ihåg vad heter som ligger inne i cd-fodralet. Jag borde unna mig skivor oftare! Sedan här om dagen kom jag och tänka på en gammal, eller iallafall halvgammal, skiva vi har här hemma. Julklapp från C för säkert tio år sedan. Han gör det också så där riktigt snyggt och bra, Jakob Hellman.

Klockrena killar!

I måndags på hälsopedagogiken läste vi ett citat som ungefär var “Den som söker efter lyckan finner den sällan”. När jag tänker efter så stämmer det egentligen väldigt bra. Det och “Man ångrar med de saker man inte gjort än de man gjort”, de tankarna ska jag börja leva efter. Jag ska leva ut, ta vara på varje dag, varje minut och inte bara längta framåt. Jag ska försöka vara nöjd och inte bara vilja ha mer. Jag har alltid haft sjukt svårt med det. Inte ha sådana stora krav på mig själv att jag blir besviken när det inte håller. T.ex. den där manin jag hade förut med att jag alltid måste göra så himla mycket varje kväll och få så himla mycket uträttat så att inte kvällen skulle kännas värdelös. Vilket ledde till att jag kom i säng jättesent varje kväll nästan. Nu tänker jag istället så att det jag hinner det hinner jag, och t.ex. att skiva blogg varje kväll ligger inte på högsta prioritet ;) Jag har börjat förstå det underbart sköna med att gå och lägga sig tidigt också.

Alltså, jag ska helt enkelt göra mitt liv väldigt bra och leva ut ordentligt eftersom man bara lever en gång.