November 14, 2006 10:11 pm

Rampfebern börja komma så smått. Vi ska spela på storsamlingen på torsdag med prikens-gruppen. Dani California och oh my god jag ska sjunga. Första storsamlings-spelningen och då ska jag sjunga. Det hade man aldrig kunnat tro, inte nångång. Fast det är kul att sjunga har jag märkt, så man får hoppas det går bra på torsdag annars blir det inte nådigt ;)

Ja igår hände alltså detta, att jag gick med på att spela upp när Anders Andersson föreslog det. Hela dagen igår var förövrigt väldigt bra. Dansen var inte den gamla vanliga sega utan istället streetdance med Julia S och det var skoj. Matteprovet gick bra sedan och vår grupp slapp redovisa på samhällskunskapen. Tomat och apelsinsalsan till lunch var god också.

Jag var seg imorse och när jag kände att det blev stressigt och att min frisyr var sämsta möjliga så kände jag att jag egentligen bara ville stanna hemma idag och gå och lägga mig igen. Det kändes totalt värdelöst att åka till skolan överhuvudtaget eftersom att mitt humör var i bott. Och inget blev fint, inga kläder kändes hundraprocentiga eftersom mitt hår var fulast möjliga och inte ville det minsta som jag. När klockan var tio i sju var jag slut som om klockan skulle vara tio på kvällen. Jag ville verkligen inte vara med mer. Men det är något i mig som alltid vid såna situationer säger att du kan inte ge upp nu, du måste ge det en chans. Jag vet inte varför det säger så när jag egentligen bara vill ge upp och gå och lägga mig igen. Jag trodde jag skulle missa bussen också, om jag hade gjort det hade jag definitivt gått hem och lagt mig igen. Men så var inte fallet, jag hann med bussen men livet blev inte så mycket bättre för det. Jag och Mathilda led tillsammans av denna årets sämsta dag, och vi klagade konstant fram till idrotten efter lunch. Men all form av träning får mig på något konstigt sätt att må så mycket bättre och bli på så mycket bättre humör och så var även fallet denna gång. Basketen var riktigt dryg men skitrolig. Och Eos:en sen gick faktiskt helt okej den med, även fast det var lite svårt det där med att i grupper hitta på en låt utifrån en bestämd ackordföljd.

Mathilda följde med mig hem och när vi satt på bussen i Djurås fick jag ett sms av Sofie att hennes buss hade varit snabbare än vår så hon satt på en stol på mitt rum och väntade på oss. Men efter fem-sju minuter så var vi ju där hos henne i alla fall. Och det var tusen hatverkare i huset, i alla fall minst fyra. Vatten i köket, fullt funktionabelt badrum, hurra äntligen.

Sofie hade med sig sin megatjocka skolkatalog över Falun så den satt vi och gottade oss med. Det kryllar av snygga killar i Falun! Vi lyssnade på dålig musik medan vi poesiade (?) lite innan det blev mat. Vi åt pannkakor med sylt och grädde och keso. Det var mycket gott. Jag och mina bästa tjejor hade det mys ett tag till och sen åkte de hem och jag satte mig och gjorde intervjusammanfattningen till samhällskunskapen. Jag kände mig hemskt duktig efteråt att jag verkligen hade tagit tag i den och inte skjutit upp det något mer. Det var faktiskt inte alls så svårt när man väl hade börjat. Nu ska jag snart gå och lägga mig så att jag får en lång natts sömn. Jag lade mig vid tio igår och märkte hur skönt det var, även om jag inte släckte förräns vid elva, men ändå.