May 26, 2006 01:44 am

Jag var på bal igår. (jamen jag orkar inte skriva i förrgår bara för att klockan är över tolv, det är fortfarande torsdag för mig) Det var väldigt bra där, och roligt :) Men ja som alltid, jag ångrar det jag aldrig gjorde och det jag inte sa. Jag tror att jag är fegare än jag är liksom.
Jag fick en med dig, du. Jag blev väldigt glad. Fast jag skulle egentligen velat haft tusen till. Nej men asså inte så kanske, jag vet inte vad jag vill. Jag trodde att jag helt gått vidare, ja nästan slutat tänka, men så kom balkvällen. Jag visste det att du skulle vara väldigt fin där, men inte på ett sånt sätt som det blev. Det är inte alls samma som förut, nu är det mer att jag tänker på hur det kunde ha blivit om jag gjort så och så. Det är inte kärkärlek nu. Jag är inte kär längre, jag tror det bara är tankar. Om det har något med kärlek att göra så är det isåfall kärleks-ånger. Det är bara så att det inte går att glömma saker som man ville ha men aldrig fick prova på. Inte fått testa, inte riktigt känna smaken av. Det man ångrar mest är sakerna man ej gjorde. Men äh skit i det nu, nu ska jag tänka på det bästa med kvällen istället.
Jag, Sofie och Mathilda var, som trott, kvällens prinsessor. Iiihh. Det var dans och levande musik, god mat och man var uppassad hela tiden, ja som det ska vara kvällar som denna. Jag har aldrig känt mig så fin någon gång i hela mitt liv, helt kunglig kände jag mig. Obeskrivbar känsla. Vi åkte upp-cabbat genom leksand och alla såg oss och förstod att vi skulle på bal. Det händer bara en gång, Nians avslutningsbal. Men det är ganska bra ändå, om det hände flera gånger så skulle det ju inte alls vara lika speciellt.
Känslan när man steg ur bilen i Tibble, blev välkomnad, blev fotad och fick välkomstdrink, loveli as can be. Nästan obeskrivbar den med. Ja, kvällen blev helt underbar. Bryggan i natten, musiken, danserna (som dock blev alldeles för några, men men ;)), nattluften, och alla som var så fina. Tack alla för en underbar kväll. :) Finaste kvällen.

Men det blev nog lite för mycket snack om mattejp på balen. (Ja alltså våra klänningar höll på och åkte ner hela tiden så vi fick lov att tejpa fast under med dubbelhäftande mattejp) För då inatt så gick jag i sömnen, ner för trappen, till mamma och pappas sovrum och började leta i deras garderober. Jag öppnade en, tittade, insåg att den inte var där, stängde, öppnade nästa osv.. Efter ett tag sa mamma: “Vad gör du?” “Jag letar efter mattejpen” “Vad ska du med den till?” “Till balklänningen! (vad annars!?)” “Men balen har redan varit” “Jaha” Sen bara gick jag la jag mig i mammas och pappas säng. Hahaha. Och allt detta i sömnen utan att jag var vid medvetande. Och ja, det händer inte alltför sällan heller att jag går i sömnen ska jag säga. Det var ganska kul när mamma berättade det sen kan jag lova.

Jag borde inte va så ärlig som jag är när jag skriver här egentligen. Eller jag borde väl inte skriva såhär mycket tankar som jag gör, jag vet ju inte vilka som läser. Men det är svårt att inte göra det, det är så mycket som jag vill ha sagt, alldeles för mycket tror jag.