April 13, 2006 10:19 pm

Så det här är alltså slutet. Slutet på två av de mest underbara veckorna av mitt liv. De toppar listan tillsammans med konfalägret.

Det saknas ord. Min hjärna är helt tom nu. Det är liksom nåt som fattas. Vad ska man göra nu när man inte har musikalen!? Musikalen, det enda man har haft i huvudet i två veckor nu. Ni kanske fattar att det känns rätt tomt.

Föreställningen, den offentliga, igår kväll var den bästa av dem alla. Vi gav allt, var bäst och det blev hur mäktigt som helst. Mycket tack vare publiken. Vi var grymma, vi var kungar!
Jag var plyschbävern och mathilda var sprattelbävern.

Sista natten med gänget inatt. Vi var nästan alla, trettiotvå stycken. Jag och Mathilda köpte ekströms chokladmousse med crisp och mjölk som vi blandade till. Dock med för en aning för mycket mjölk, utan elvisp och alldeles för kort tid i kylskåpet. Det blev mer som en chokladsmet. Och det var gott.. ett tag, sen vill vi spy. Det vidrigaste jag har ätit, nu efteråt. Hade väl i o f s en rätt så bra effekt eftersom att jag nu inte är det minsta sugen på nått sött. Ganska bra med tanke på hur mycket gott som jag stoppat i mig de här dagarna.
Jag kom även på att jag hade tagit med mig lite för lite matsäck så jag och alex sprang till ok sju minuter innan de stängde så att jag fick köpa knäckebröd. haha. Och snällmamma kom med en mjuk tjockmadrass åt mig. (jag hade tänkt sova på ett liggunderlag men njej, alla andra kom med madrasser och det verkade så skönt) Hur som helst så fick vi en god sömn på scenen. Deni.

Efter den nionde och sista föreställningen idag, jag skulle vilja ha haft åtminstone en till offentlig, så fick vi påskägg, plockade vi hop i logerna, rev ner alla kulisser, städade och sånt. Jag fick åka omkring uppe i en byggnadsställning och knyta ner mellanridån och byxorna. Jag trivdes där uppe, efter ett tag.
Vi åt avslutningsmiddag tillsammans sen, allihopa! Hela ensemblen. Och Stina hade oscarsgala och delade ut guldprylar till oss. Guldbenet fick jag, the domptör. Vi gav blommor till stina, anders och olof (<3 <3 <3). Frida har lyckats få han på bild. iih. han är söt. Sen gjorde vi en sista ring, och sjöng ‘man måste börja tänka själv’. Det var sorgligt. Vi skulle skiljas liksom, efter två hela veckor tillsammans. Okej, vi går i samma skola och vi kommer träffa varandra igen efter lovet, men det kommer aldrig bli samma sak. Vi kommer aldrig mer göra något sånt här tillsammans. Som sagt så är vi som en enda stor familj där alla umgås med alla. Alla har brytt sig om och hjälpt varandra. Om nån har varit nere så har det alltid funnits någon där. Det har varit så underbart och så jävla roligt. Jag älskar er, allihopa! Vi är det bästa gänget och vi har gjort den bästa musikalen, ever!
Lek med tanken att man hade gått med alla dessa människor i hela högstadiet, i samma klass. Fatta kul det skulle ha varit.

Dessa veckor av repliker som satt sig fast i hjärnan på en, musikallåtar, brylcreme, blå drömmen, vindögda soldater, Olof, skratt, bävrar, godis, äpplen, uppvärmningar och upp sjungningar, icahandlande, nallebjörnar, lösmustacher, sminkningar, myggor … ja allt. Jag kommer sakna alltihopa!

De bästa veckorna i mitt liv
<3

När jag kom hem var jag helt slut. Fast jag var ändå på något sätt handlingkraftig. Så jag städade datahyllan och dammade av lite, plockade ihop på linneskåpet och skänken, plockade ihop på mitt rum och plockade ur alla mina väskor sen veckorna, utan att nån hade bett mig om det! De ni.
Nu har storsyster och de kommit och “lill”syster var här igår och idag och såg på musikalen. Det är mysigt.