February 12, 2006 08:24 pm

Nu håller jag ännu en gång på med det där meningslösa som börjar bli till en vana, eller en ovana kanske? Lägga spindelharpan. Slöseri på tiden när jag bara trycker på m hela tiden för att visa möjliga drag. Meningsfullt. Lasse musik är dock inte riktigt så meningslös.
Jag har spelat hur mycket gitarr som helst den här helgen, minst halva min vakna tid igår. Och sen en del idag när jag egentligen skulle skriva hälsohäfte. Jag har så bra självdiciplin förstår ni. haha. Men tillslut, när jag ätit upp hela vinddruvsskålen och pappa hållit på att skrämma livet ur mig genom att knacka på dörren och säga att jag skulle skriva hälsohäfte istället för att spela gitarr och efter en semla, då då började jag. Jag skrev åttahundraåttioen ord, sen så orkade jag inte mer.
Jag lärde mig spela två tredje del av gitarrintrot på dom kommer kliva på dig igen och hela på kom igen lena igår. Då hade jag all inspiration i världen och allt gick hur bra som helst. Jag kom på att det var enklast att lära sig dom kommer kliva på dig igen-introt bakifrån.
Helgen har varit den bästa. Uppfylld av livshistorier, vänner, happiest moments, röda sockriga gelehjärtan, gitarrer och kärlek. Och så har jag upptäckt en tidigare oupptäckt Lasse-låt - Till det sista havet. fint. Och åkt skidor i snöade spår. Det var skönt och fint men på något sätt så lockar skidåkning alltid fram mitt bästa klagohumör.
Jag är lyckligast!
Han är den finaste och bästa!